NU IGEN

Nu är det inte längre "jag skall sitta och njuta en stund med morgonkaffet
och datorn". Nej, nu är det istället "usch, vad har hänt nu när jag öppnar
datorn" eller "vågar jag öppna upp datorn, vilket land och vilken stad har
nu blivit attackerad".
Jag blir inte förskräckt längre. Men jag blir så förbaskat ledsen av att se
hur världen verkar bli mer och mer destruktiv.
Oavsett om det är någon terrorattack eller bara en enda sjuk person, om det
handlar om 200 eller 10 personer, så är det lika hemskt. Dessa drabbade ...
och inte minst för de anhöriga, Det finns väl inga ord som kan sägas ... helt
otroligt.

Skall jag vara ärlig så vete tusan om jag själv vågar ge mig ut i stora
folksamlingar längre, om jag vågar ge mig iväg till närliggande
marknader eller festivaler. För i mitt huvud finns tankarna att det lika
gärna kan hända här ... det är väl bara en tidsfråga.

Mina tankar går idag till de Münchenbor som drabbades igår.