Ikväll hade jag ett väldigt gemytligt och mysigt kvällssamtal med Teddy och Pernilla. Det blev ett samtal om olika kundtjänst ... och så klart olika typer av kunder. Det blev så naturligt eftersom både jag och Teddy arbetat inom just kundtjänst.
För mig blev det känslosamt till tusen. Jag som arbetat hela mitt arbetsföra liv ... nästan ... inom kundtjänst, fick plötsligt upp gamla minnen och bilder i huvudet från tidigare arbetsgivare. Och med risk för att låta nedvärderande mot dagens samhälle, måste jag nog ändå säga ... det var tider det. 😀
Genom åren som gått har jag lärt mig mycket annat, har fått äran att dela vardagen med andra härliga personer, har fått lära mig om andra delar av staden än tidigare. För tro mig, det har jag inte kunnat innan. 😂 För att inte tala om geografi ... mitt kanske absolut sämsta ämne.
Det har varit upp- och nergångar. Men i det stora hela har jag trivts grymt bra.
Men ikväll, när vi kom in på våra forna arbeten, så blev jag faktiskt lite sentimental. Jag började minnas alla tokigheter, alla roliga saker som hänt, alla våra resor. Guuuu vad kul vi ändå hade. Jovisst, det var en del diskussioner, vi var olika typer ... som tyckte väldigt olika när det gällde jobbet. Men vi hade samtidigt sååå roligt tillsammans. Vi var som en familj, med både tjafs och skratt.
Jag har många minnen. Har suttit här och funderat på allt vi hittat på och kommer direkt att tänka på en sak som i alla fall jag skrattar åt fortfarande, trots alla år som gått.
Efter alla våra resor brukade vi stanna till vid Puttgarden för att handla lite innan resan gick hemåt. Och naturligtvis, eftersom vi befann oss i annat land, brukade föraren slå igång sin GPS. Det är bara det att den här gången stavade han lite fel, så bilen tog oss istället mot Polen. Ja, nu är jag ju superdålig på geografi, och det är som sagt ganska många år sedan. Så en del fakta här har jag säkert glömt. hihi
Men bilen körde i alla fall åt fel håll. Och det tog väl ett litet tag innan det upptäcktes att det var helt fel Puttgarden vi var på väg mot. Snacka om skratt. Det var riktigt kul alltså. Och än idag när jag tänker tillbaka på våra små äventyr, kommer jag osökt att tänka på denna lilla incident.
Det är sådant som aldrig händer längre. hahaha. Ja, jag saknar då detta tokiga gäng. 😄
Och med denna lilla minnesrunda säger jag nu godnatt. Hoppas ni haft en bra helg, för det har jag haft.
Sov gott alla.
Ja, så är det att bli gammal, är det inte den ena krämpan så är det den andra.
Ja, ja, någon krämpa har jag inte ... men fasen alltså ... jag kan ju inte se. Jag har fått grå starr på äldre da'r. Mycket med åldern har absolut sin charm. Men detta är då inget charmigt alls. Och från det att jag först fick beskedet tills idag, så har det gått så himla snabbt. Idag måste jag förstora dataskärmen, kan inte läsa små texter ... får be ungdomarna läsa för mig. Det är väldigt påfrestande att behöva kämpa för att kunna se vad jag gör och läser. Och jag blir så så så trött av koncentrationen.
För ett tag sedan blev jag kallad till en ögonoperation. Men när jag väl kommit dit, och ögonläkaren läste igenom mina journaler, ville hon plötsligt inte operera. Med tanke på tidigare problem och min medicinering, ville hon istället att jag skulle remitteras till sjukhuset för att få narkos vid operationen.
Jaha ... det blev till att vänta ännu längre. Och vänta ... det gör jag fortfarande. 😒
Det är inget jag ser fram mot. Jag har riktig ögonfobi, och är livrädd för att genomgå operationen. Men samtidigt längtar jag tills jag kan se ordentligt igen ... och kunna fungera som jag vet att jag kan.
I två dagar har jag mellan varven suttit med ett annat inlägg, som egentligen skulle upp här under helgen. MEN ... bästa Alexander kom ju hit i Fredags. Och nej då har man inte tid att sitta och blogga inte. 😃
Det har varit en intensiv helg, där det både har varit Netflix med "Greta gris", busskörning, och ett besök på Leos lekland. Och den här farmodern är ganska trött ... glad att ha fått spendera tid med barnbarnen, men väldigt, väldigt trött. 😀
Nu är jag ingen sportig lektant precis ... får ju ont bara jag tar ett par steg i deras olika trappor. Men det gör inte Alexander något. Han blir bara glad av att farmor tittar på när han busar.
Idag var det första gången Zebastian var där sedan han blev så pass gammal att han skulle ha armband på sig. Han var väldigt misstänksam när personalen skulle sätta på bandet runt armen. Och när bandet väl var på plats, tittade han länge och väl med stora ögon på vad han hade fått runt handleden. 😃
Ja, det var den här helgen det. Nu blir det åter vardagen som gäller i morgon. Och en annan skall ju upp med tuppen, så det blir till att komma i säng nu.
Jag hoppas ni andra haft en minst lika härlig helg som jag haft. Ni får ha en riktigt god natts sömn.
Sov gott alla.
Då var denna ledighet över och jag börjar arbeta i morgon. Så skönt då att jag nästan helt är återställd från virus och snuva.
Ja, den här helgen har varit magisk. Bästa barnbarnen har varit på besök hela helgen. Visst är man lite trött nu i efterhand, inte minst för att jag fortfarande har haft lite virussymtom. Men även för att jag numera har TVÅ springande barnbarn. Och jag måste ju säga det ... Zebastian är busig, snabb, och på benen heeeeela tiden. Inget eller ingen går säker när han är i farten. 😂
Storebror är dock en duktig hjälpreda. Han ser gärna till att lillebror håller sig i skinnet, och är snabb på att berätta om Zeb hittar på något han inte borde. 😀
Nu är det tillbaka till vardagen som gäller, både för mig och barnbarnen. Det är väl lite blandade känslor där. Eftersom jag legat sjuk halva semestern, känns det inte som jag riktigt hunnit njuta till fullo. Men jag har inte tänkt på jobb alls, och har inte öppnat upp vare sig mail eller annat som gällt arbetet. Så vilat mig från plikterna har jag gjort. Det enda som gror just nu är att jag inte skall vakna av klockan i morgon bitti. Som sagt ... jag har helt kopplat av larm och allt. 😊
Jag hoppas ni andra också haft en skön helg. Sov så gott och ha vackra drömmar.
Natti natti ......
Ett nytt år har börjat. Och jag kan garantera att jag om ett år kommer att kunna säga exakt vad jag gjorde 2019-01-01 ... var sängliggande med hosta, snuva, och över 39 i feber.
Nej, det här året började väl inte precis på allra bästa sätt.
Jag har varit ganska slutkörd och trött de senaste månaderna, och har inte orkat engagera mig i surfande och bloggande. Men när vi gick med snabba steg mot nyår kände jag ändå att nu mådde jag bättre, var piggare ... och kände mig verkligen redo att börja leva mitt liv igen ... som jag gjort tidigare. Och vad hände? Blev sängliggande flera dagar istället. Och det var väl tur i oturen att jag faktiskt har haft semester, så jag sluppit att sjukanmäla mig.
Jag vill inte påstå att jag är 100 % frisk. Men febern har i alla fall börjat ge med sig, och igår var jag ute en stund för första gången detta året. Och den korta stunden spenderade jag med att nyårsshoppa en ny dator. Så nu har jag lite bättre verktyg. Den är både snyggare och bättre än min tidigare, och är absolut snabbare att skriva med.
Både jul och nyår spenderades med bästa barnbarnen. Och ja, det var ju tur ... med tanke på att jag sen blev sängliggande och inte kunde umgås med de. Hur gärna jag än vill, så orkar jag inte engagera mig och leka när jag inte mår på topp. Så jag valde att stanna hemma, även om jag visste att Alexander så gärna ville träffa mig. Men tro mig, jag fick riktigt dåligt samvete ... trots att jag innerst inne vet att det var det kroppen behövde. 😏
Jag får försöka vila ännu mer eftersom jag börjar arbeta på Måndag, och vill vara ännu friskare då. Men jag hoppas naturligtvis att jag skall orka mig på ett litet besök hos barnbarnen innan helgen är slut.
Jag hoppas ni andra haft en härlig jul och nyår med nära och kära ... och framför allt att ni fått hålla er friska.
Ni får ha det fortsatt bra, och en fin dag idag.
Kramar till er alla. 😊
