Ja det här inlägget skulle ju jag skriva när det nya året började. Men ja, vad kan jag säga? Jag är ju väldigt seg, samtidigt som jag varit lite krasslig också. Så man kan väl säga att året inte började på allra bästa sätt vad min hälsa anbelangade. Inget allvarligt dock, lite illamående, ont i magen och allmänt trött.
Men det är faktiskt tröttheten jag tänkte ta upp lite nu.
De flesta vet om att jag lider av sömnapné och att jag därför sover med en andningsmask om nätterna. För det mesta fungerar den perfekt. Men låt mig vara ärlig. Den fungerar bra så länge jag använder den och ingenting är trasigt på den. För ett bra tag sedan gick självaste masken sönder. Det räckte med att jag sov utan den ett par nätter så började min sömn bli väldigt påverkad. Så påverkad att jag kände mig som en pigg 90 åring, som inte orkade vara vaken mer än ett par timmar i stöten på dagarna innan jag behövde sova ett par timmar.
Det tog ett litet tag innan jag köpte en ny mask. Det är ju inga direkt billiga saker. Så när det gått ett tag så tog svärdottern tag i situationen och beställde en mask åt mig. Det gick ju inte att leva som jag gjorde, jag var mer död än levande under flera veckor, innan masken beställdes och jag sen fick hem den.
Men glädjen varade inte speciellt länge. En kort tid efter att jag börjat med min nya mask, började jag känna mig väldigt trött igen. Jag förstod ingenting. Min sömnapné maskin var hel och fungerade som den skulle tyckte jag. Så det måste vara något annat.
Jag blev tröttare och tröttare, och till slut började jag känna mig illamående. Hade det varit 30 år tidigare hade jag gissat starkt på att jag var gravid 😀. Men jag är ju i den åldern att det är omöjligt, och dessutom kommer ju krämporna och olika symtom mer nu när man är lite äldre.
Så för några kvällar sedan när jag skulle sätta på mig masken upptäckte jag att hela slangen som sitter mellan masken och maskinen var mitt av. Det krävs ju inget geni för att förstå att den inte bara gått mitt av. Utan den har ju garanterat varit sprucken ett tag utan att jag har märkt det. Och när jag har sovit har jag inte fått den andningshjälpen jag behöver.
Så det var ju bara till att panikbeställa en ny slang direkt.
Nu har jag sovit med masken några nätter igen, och genast börjar det kännas bättre. Illamåendet är borta. Och jag sover inte konstant längre. Jag skall ju villigt erkänna att jag fortfarande är ganska trött. Men det tar ju ett tag för kroppen att komma på banan igen. Men jag blir i alla fall inte så pass trött att jag automatiskt går och lägger mig. När man är så trött som jag var, så var det aldrig ett val att jag skulle gå och sova middag. Benen bara gick till sängen, eller så lade jag mig på soffan och slocknade. Det var inget jag gjorde medvetet.
Det är riktigt jobbigt att inte ha den kontrollen över kroppen som man annars bara tar för givet. Folk ifrågasätter varför man är trött och om man inte sover som man skall på natten. Saken är den att jag sover. Men har jag inte masken på mig, så har jag en massa andningsuppehåll som gör att jag inte får den sömn jag behöver. Hela dagarna går sen åt för kroppen att försöka komma ikapp sig med sömnen. Men det händer ju aldrig. För när jag somnar på dagen, är jag tillbaka igen med samma problem som på natten ... att jag inte sover.
