Jag känner mig lyckligt lottad. Jag tycker ju att jag har allt, med tre underbara barn, deras respektive och 5 helt underbara barnbarn. Ändå finns det så klart saker och ting som aldrig kan bli som det var förr. Men så är det väl alltid antar jag. Man kan aldrig ha samma känsla för olika tidsepoker.
Idag är en typisk sådan dag då jag tänker tillbaka och minns gamla tider och en helt annan tidsepok.
Idag är det Affes födelsedag. Han skulle bli 57 år idag om han hade fått vara kvar hos oss. Det är lite blandade känslor jag har just nu. Jag gläds otroligt mycket till att det snart är julafton, och jag får se barnbarnens tindrande ögon. Samtidigt är det sorgligt eftersom jag saknar Affe så otrolig mycket. Och jag vet att han också hade älskat den här perioden tillsammans med barnbarnen.
Genom åren har det helt klart blivit lättare att leva med det. Men det är fortfarande väldigt mycket som gör ont när jag tänker tillbaka.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle agera både mamma, pappa, farmor och farfar, allt i ett. Men ändå är det ju så det har varit de senaste åren.
Jag älskar att umgås med barnbarnen. Men det hade ju så klart varit så mycket roligare om jag hade fått dela det med deras farfar. Någon som jag kunde prata med och skratta tillsammans med när vi tänker på alla tokigheter som de har gjort i olika åldrar.
Och allt det, till att till slut hamna på undantag haha. Ja hör ni, det där är en helt annan historia som jag tar en annan dag. 😀
