Sista dagen

Sista dagen på det här året. Det har varit både skratt och tårar, sorg och glädje. Men i slutänden så måste jag nog ändå säga att jag har mått ganska okej ändå 😊.
Jag brukar bli lite sentimental på självaste nyårsafton. Än så länge har det inte infunnit sig. Men det kommer säkert lagom tills jag korkar upp årets champagne.

Det blir minst sagt ett annorlunda nyårsfirande detta året, för väldigt många skulle jag tro. Det är ju många som inte kan dra iväg på den där festen som de längtat till, eller ha den där stora årliga bjudningen. Men ja, det är väl bara att gilla läget och hoppas på att nästa år blir bättre.
Själv är jag inte mycket för festande. Så här blir det bara lite god mat, bingolotto och ett glas champagne när timmen väl är slagen.

Vad gör ni andra ikväll? Jag hoppas i alla fall att ni är rädda om er där ute, inte tar onödiga risker, och verkligen ser till att inte samlas i alltför stora skaror.

Ha nu en fantastisk kväll, njut på årets sista dag, och tänk med glädje på vad som komma skall nästa år.

Märkliga tider

Men eller hur? Visst är det märkliga tider vi lever i just nu?
Jag skulle träffa min dietist på vårdcentralen. Jag var ju förkyld tidigare, men har frisknat till nu. I sista stund blev jag fundersam och orolig för att ge mig iväg. Jag är ju frisk men tyckte ändå näsan rinner lite grann.
När jag ringde till vårdcentralen tyckte dietisten att vi kunde köra ett telefonmöte den här gången istället.
Ja alltså, jag vet banne mig inte var jag skall dra gränsen. "Lilla minsta symtom", det kan ju röra sig om vad som helst. Och jag vill ju inte vara den som smittar andra, speciellt inte på vårdcentralen.

Det är så många frågor som cirkulerar i mitt huvud när det gäller den här pandemin. Jag försöker ju att följa alla dessa presskonferenser, och jag är inne på folkhälsomyndigheten nästintill varje dag. Men ändå så tycker jag inte att jag får något ordentligt grepp om hur, var, när.
Det här vanliga med att tvätta händerna ofta, sprita, hålla avstånd och allt det, jo det är klart jag förstår hur jag skall göra där. Men ändå. När får jag inte hälsa på nära och kära? I vilka affärer är det bäst att handla i? Om ett barnbarn är sjuk och syskonet är frisk, är det okej att ta hit det friska barnbarnet? Ja, det är en massa sådana tankar jag går omkring och bär på.
Och om man tagit covid 19 testet och det visar negativt, kan man då åka iväg och jobba trots att man fortfarande är lite snuvig? Vissa säger att man kan det, medan andra säger att man måste vara helt symtomfri. Vad skall man lita på?

Nu har det gått så långt här hemma att jag vägrar gå till någon affär, det får ungdomarna sköta. Men om man då skall dra gränsen där. Finns det då ingen risk att de drar med sig något hem som smittar mig? Men alltså vaaaaa?? 
Är det fler än jag som har de här funderingarna och oroar sig för lilla minsta symtom man får?

En annan sak som jag hört nu i dagarna är att folk inte verkar våga ta vaccinet när det väl kommer. Då blir jag ännu mer fundersam. För om inte folk tar vaccinet blir vi ju aldrig fria från covid 19. Och kan de då leva fritt bland de personer som tagit vaccinet? Och vad händer då om övervägande av befolkningen inte tar vaccinet? Skall de då fortfarande leva med restriktionerna som finns nu?

Ja alltså, jag blir helt snurrig på allt detta. Är jag ensam om att tänka så här?

Klappat och klart

 Japp, nu är jag klar, och väldigt redo för att möta tomten 😀.
Ja alltså julklapparna har varit redo ett tag redan. Men nu är allt i alla fall inslaget och skall bara läggas under granen.

Är det fler än jag som älskar julen? Jag började handla första julklappen i Januari hahaha. Och sedan dess har det blivit lite då och då. Så klart är det ju inte bara självaste julafton. Hela December månad är som en enda stor saga för mig. Det är julpynt, juleljus, adventsljus, julbak. Ja, allt som hör julen till. Jag är som ett stort barn med alla förväntningar som sker nu när det närmar sig julen. Och jag älskar att se alla det mina sen när det är dags att öppna julklappar.

Det är så mycket som hänt genom åren. Och jag skall lugnt erkänna att det inte blir riktigt lika mycket som förr i tiden när barnen var små. Men jag är fortfarande taggad inför julen, och jag längtar lika mycket nu som då.
Vissa saker skulle jag självklart ändrat på om det gick. Men det är bara att inse, allt kan man inte kontrollera.

I år bestämde jag mig för att bara handla julklappar till barnbarnen. Kände att det blev för mycket av det goda med att handla till vuxna, även om det är mina barn. Men eftersom vi ändå har en tradition att samlas och dela ut julstrumpor, så fick det bli julklappar där istället hihi. Nej, jag är väl inte helt redo att släppa det här med att handla till barnen. 😁

Och på tal om julklappar, så har jag nog varit riktigt snäll i år. Jag fick en alldeles för tidig julklapp.
Tror att ungdomarna här hemma fick nog när de hörde mig gnälla över min sega dator. 😂