MINA TVILLINGBARNBARN

Får jag presentera Adrian och Maximilian, de två nyaste tillskotten i familjen.
Två hela månader för tidigt kom de. Men oj, vad de gjort framsteg på bara två veckor.
Det går inte en dag utan att jag tackar de lyckliga stjärnorna att allt har gått så bra som det gjort.
Jag ber till högre makter nästan dagligen att det inte skall tillstöta något. Jag vet ju att allt är okej, att de får den bästa vården ... och att personal håller koll på Adrian och Maximilian dygnet runt. De kan inte vara på ett bättre ställe just nu. Allt är bara en farmors oroliga sinne. Alla deras värden är bra och det enda som behövs nu är att de får växa till sig. Och det får de på sjukhusets neonatalavdelning.
Måste ju säga att det är en fantastisk sjukvårdspersonal vi har. Vi klagar ofta när vi inte får rätt vård och hjälp ... ja, även jag tillhör den skaran. Men när det väl gäller, så är jag glad att vi har den sjukvård som vi har.
Tvillingarna har lång väg kvar innan deras vikt är så pass att de kan komma hem. Men så länge de gör framsteg är vi alla glada. Och under tiden finns deras föräldrar vid deras sida.

Jag längtar som en tok till den dagen kommer då jag får hålla mina två minsta barnbarn i min famn, få dofta deras ljuva babydoft ... och få hålla deras små händer i mina.
Tänk att en känsla och kärlek kan vara så snabbt intensiv, jag älskar de redan runt hela universum. 💓💓

Adrian väger idag 1350

Maximilian väger idag 1320

ALEXANDER

Mitt älskade barnbarn har haft stora svårigheter, trots sina unga år. Vi har länge misstänkt att Alexander hade någon form av diagnos. Därför sattes det igång utredningar, efter föräldrarnas eget önskemål.
Alexander är en genomsnäll kille. Men i hans 6åriga lilla huvud blir det ofta kaos ... då blir han arg och ledsen, slår och skriker ... och stänger helt av när man försöker prata honom tillrätta. Han klarar inte av när det är för mycket folk, och nya människor är det absolut inte tal om.
Dessi och Dennis brottas dagligen med vardagliga ting, som inte går som Alexander tänkt sig. Jag som själv levt med "barn med särskilda behov", vet hur ansträngande och tröttsamt det är, och hur ensam man ofta känner sig i de olika situationerna.

För ett litet tag sedan fick de så beskedet. Alexander har Autism, och en ospecificerad utvecklingsstörning. Man skulle kunna tycka att ett sådant besked rämnade hela vardagen och man blir förvånad. Men nej, det blev snarare en lättnad. Vi visste ju att det fanns något. Och det är skönt att man nu vet vad som ligger till grund för alla problem som de stött på i sin vardag.
Det har inte blivit lättare. Ju äldre Alexander blir, desto svårare blir det att hantera problem som dyker upp. Men en sak har förändrats ... nu kan de få den hjälp de så desperat behöver. Mycket måste de givetvis göra själv. Dessi har skrivit milsvis långa brev till olika instanser. Det har varit allt från försäkringskassan till skolväsendet, till försäkringsbolag. Ja, informationen måste gå fram till alla som kan tänkas ha något som kan hjälpa Alexander. Trots att jag varit en del i vardagen och sett det mesta, kom det en liten tår när jag läste vad Dessi skrivit. Det är en sak att ta dagarna som de kommer ... men en helt annan att faktiskt läsa vad som händer i de olika situationerna. Ja, det berörde mig riktigt starkt.

Jag älskar den lilla parveln ... ända till månen och tillbaka. Och det är så svårt att se hur han kämpar mot sina inre demoner, och hur hans föräldrar försöker göra det så bra som möjligt.
Nu skulle Alexander egentligen börjat förskoleklass. Men för att göra det bästa för Alexander och låta honom mogna till sig, har det beslutats att han skall avvakta med det och går istället kvar på förskolan ett år till. Det tror jag är det absolut bästa beslutet. Då får han tid på sig att bli säkrare, och får förhoppningsvis en riktigt bra skolstart ... när tiden väl är där.

💓 farmors hjärta 💓

EN STOR DAG

Plötsligt händer här saker i rasande fart.
Det absolut största är att jag, två månader för tidigt, har blivit farmor igen.
Det var ju inte riktigt meningen att de skulle komma än. Teddy och Pernilla åkte in för en extra koll, eftersom Pernilla hade väldigt ont och det tryckte neråt. Och ja, det var ju en himla tur. För tidigt i morse kom två härliga små killar till världen.
Det var inte utan att jag var orolig. De små liven behövde ligga kvar ett tag till ... kändes det som. Men med dagens teknik och allt vad det innebär så mår de alldeles utmärkt ändå, både mor, far och söner mår finfint. 💖

Det spritter i hela kroppen av glädje, och jag längtar tills jag får hålla de i mina armar. Nåja, det lär väl dröja ett tag eftersom de ligger i kuvös. Men den som väntar på något gott ...... 😀
Fast jag kan i alla fall åka dit och kika på de lite. Och det lär jag inte vänta på. hihi

Så nu kan jag med stolthet säga att jag är fyrabarnsfarmor. 💗💗💗💗

TVÅ ÅR!

Att tiden rusar iväg alltför snabbt ibland, det vet vi ju alla. Men själv brukar jag inte känna av åren så snabbt. Inte förrän någon av mina nära och kära fyller år.
Den här gången är det mitt älskade barnbarn, Zebastian, som nu har hunnit bli två hela år. Alltså, jag förstår inte var tiden har tagit vägen. Det känns som det var igår den lilla spjuvern kom till världen. Och nu är det en egen liten varelse ... med egen personlighet, och en egen vilja. Och en stark vilja ... det har han. 😀
Han är så himla charmig. Så även om han hittar på bus, kan man inte annat än le åt honom. Han gillar verkligen att vara i centrum, och suger åt sig all uppmärksamhet han kan få. 💗

Igår var det tid för två års kalas och öppnande av paket. Det låg ganska många på bordet framför honom. Med lite hjälp så öppnade han paket efter paket. Ända tills han kom till det paket som snabbt blev favoriten. Dennis och Dessi hade köpt en Greta gris bil till honom, med figurer och tillbehör. Och som den Greta gris fantast som Zebastian är, så glömde han totalt bort att han hade ett paket till att öppna. 😀 Han släppte inte bilen ur sikte. Det var helt uppenbart att detta var en högt älskad present. 💗

Jag är övertygad om att Zebastian hade en magisk kväll. Och firandet fortsätter på Söndag, när han bjuder till ordentligt kalas. 😃