NU ÄR DET JUL IGEN

Hade min son fått bestämma skulle vi haft juldekorationer framme året om. Redan i slutet på September hade han satt igång med lite upphängningar här och där. Och idag ... ja, idag är det julpyntat nästintill överallt. Och utanför balkongen stannar grannarna gärna till och ler. För vår balkong ... den går INTE att missa. 😀
Jag älskar själv julen, så jag har inget emot det alls. Faktum är att jag vid den här tiden brukar vara klar med inköp och inslag av alla julklappar. Det skulle jag ha klarat även det här året ... om inte influensan bestämde sig för att flytta in under ett par veckor. 😉

När jag ser alla tomtar som satts upp här hemma blir jag ännu mer taggad inför julen. Jag har än så länge inte satt upp ljusstakar i sovrummen. Men tänker mig att det skall upp nu i dagarna.

Det är en härlig känsla ... att julen närmar sig med stormsteg. Alla upplysta fönster, all julmusik, all glädje ... och inte minst alla förväntande och tindrande barnaögon. Det är bara en sak som skulle slå allt detta ... om man vaknar på självaste julafton, tittar ut genom fönstret, och ser stora, vita snöflingor dala. 😀

ETT BRA BESLUT

Känner man mig så vet man att jag inte sjukanmäler mig för en liten bagatell. Men jag måste säga att den här gången var det riktigt bra att jag gjorde det. Jag fick tillfälle att vila upp mig ordentligt. Och ja, jag tror minsann att jag är på väg tillbaka.
Jag håller på med återhämtningen. Och även om jag fortfarande har lite förhöjd feber, så börjar smärtan lägga sig och jag klarar av att vara på benen längre tillfällen. Nu börjar jag även sakna mitt arbete, vilket är ett tecken på min rastlöshet av att behöva ligga till sängs. hihi
Så jag hoppas verkligen att helgens vila blir ett ännu större resultat av att jag kan sätta igång på Måndag.😊

Vad var det nu vi sa om influensa? Nej, det är inget att hänga i julgranen. Där skall bara hänga glädje, skratt och dans. 😀
Ja, det var ett bra beslut att sjukanmäla mig för chansen att faktiskt vara frisk till den stora högtidsdagen. 😃

Usch och tvi

Det här är glädje

INFLUENSA

För två veckor sedan kände jag mig lite krasslig och hängig. Så jag bestämde mig för att sitta hemma och arbeta ett par dagar. Det kändes som en bra lösning, och tillfälligt kände jag mig bättre.

Helgen gick, på Måndagen gick jag och jobbade ... och sen small det bara till. Jag fick plötsligt riktigt ont i halsen, hade lite förhöjd feber och ont i hela kroppen. Eftersom jag inte ville "sjuka" mig så fick jag lugnt arbeta hemifrån istället ... IGEN.

Dock var kanske inte det den absolut bästa lösningen. Febern kom och gick. Och trots att jag hade Alvedon i kroppen nästintill hela tiden, hade jag fortfarande ont i kropp och hals, och febern ville inte heller riktigt ge sig. Så igår fick jag nog. Jag hade inget annat val än att maila chefen och "sjuka" mig. Och när jag väl gör det ... ja, då är jag dålig. Gillar ju inte alls att sjukanmäla mig. Men jag orkade helt enkelt inte sitta rakt upp vid bordet och knappa på datorn. Jag kände mig inte alls produktiv, och ville bara lägga mig i sängen och sova.

Idag har jag varit uppe på benen lite mer. Jag har fortfarande feber, men den tycks ha stabiliserat sig något. Kanske den är på väg ner nu ... det är ju bara att hoppas.

Att en influensa skall sitta i så länge ... idag är det två veckor. Jag kontaktade till och med sjukvården för några dagar sedan. Men fick bara beskedet att det handlade om influensa och att det inte fanns något annat att göra än det jag redan gjorde ... två Alvedon var sjätte timme. 😒 

Jag lär ju knappast hinna bli bättre tills i morgon. Men om jag har tur så kanske den hinner försvinna över helgen. Har ju varken råd eller lust att vara från mitt arbete längre.

EN HÄRLIG KVÄLL

De gånger jag känner mig nere ... kanske t.o.m är lite ledsen ... svamlar jag en hel del, lite osammanhängande tycker säkert en del.
Ja, jag blev full i skratt när jag satt och läste mitt senaste inlägg. Inte för att det inte stämde, jag skrev ju vad jag kände. Men det blev nästan som två inlägg i ett. Jag vet inte hur jag fick ihop det. Fingrarna bara knackade på tangentbordet, och plötsligt fanns det en svamlande text hihi.

Dock mådde jag så mycket bättre när Alexander senare ringde upp och ville att farmor skulle komma på besök.
Så fick det bli. Efter maten tog jag, Beatrice och bilen en tur till Dennis och Dessi ... bara för att mötas av två solstrålar till barnbarn. Snacka om att jag mår braaaa i deras sällskap. 😀 Och även om det inte är så långa stunder man kan umgås med de små liven, eftersom de blir trötta och behöver komma i säng i någorlunda tid, så hjälper det till att få mig på så gott humör. Ja, jag mår så bäst just nu.

Nu blir det kaffe och lite mys framför datorn, innan jag kilar in och kramar kudden. Jag hoppas ni andra haft en bra Lördag och får en riktigt god natts sömn.

Sov gott alla ......

 

VET INTE VAD SOM ÄR RÄTT

Jag har ingen aning om det är min sömnapné som spökar eller om något annat är fel. Men plötsligt befinner jag mig i en dimma, så pass mycket att jag tvingats jobba hemifrån delar av dagen. Det är ingen bra känsla alls.
Under alla mina år som arbetsför tror jag aldrig jag fått denna känsla tidigare av att inte räcka till, att inte duga, att inte klara av. Det blir en känsla av ensamhet, där jag inte riktigt vet vem jag kan anförtro mig åt och vad som är rätt och fel.
Trots att jag vet att fel har begåtts, så vet jag inte vad och kan inte rätta till det. Det blir en oduglighetskänsla, där jag blir mer och mer osäker.
Nu har jag arbetat hemifrån några dagar. Jag har varit effektivare än någonsin. Och det bästa av allt ... jag har sluppit frågorna.

Det är så mycket som hänt de senaste månaderna. Det är egentligen inte alls konstigt om man blir förvirrad och inte hänger med i svängarna. Jag har verkligen försökt. Men hur det än är så är jag inte 25 längre. Det tar tid för mig att lära mig nytt, och innan jag kommit in i det, så glömmer jag bort små enkla detaljer.
Jag har själv suttit med personal i åldersgruppen 18 - 65. Och den absolut bästa åldersgruppen att lära upp ligger på 25 - 40. Det är inte hugget i sten, det finns många undantag åt båda hållen. Men generellt är det så. Sen finns det så klart många andra fördelar med både unga och äldre. Men det TAR längre tid att lära sig ju äldre man blir.
Vilken kategori jag tillhör vill jag ha osagt. Jag har alltid trott att jag hörde till de snabbas skaror. Det är inte utan att mitt självförtroende fick sig en liten törn när jag nu upptäckte att jag faktiskt inte är "superwomen". 😉

Det är bara att gilla läget. Jag får väl se det positiva i detta också. Middagen blir ju inte lika sen när jag slutar 17:00 hemma vid köksbordet. 😑

MINA FINA BARNBARN

Det är inte bara elände här. Det absolut friskaste jag har är mina älskade barnbarn. De växer, blir större och större. Och det går inte en dag utan att jag förundras över hur mycket de lär sig och alla framsteg de gör.

Zebastian drar fram som en virvelvind. Och varje dag gör han något som man inte sett tidigare. Hela ett år fyllda ... och jag fattar inte vart det här året har tagit vägen. Han är en gosse med väldigt mycket egen vilja. Han vet vad han vill och han är inte sen med att visa var "skåpet skall stå". 😁 Men ja, han är ett charmtroll ... som lindar alla kring honom runt sitt lilla finger.

Alexander har också blivit äldre och mognat. Hans verbala ordförråd kanske inte har hunnit riktigt ikapp än ... men han vet ... och han kan. Och han är inte heller sen med att visa vad han vill ... eller vad som är rätt och fel. Han är noga med att förklara att han faktiskt är fem hela år, när man säger att han inte är tillräckligt stor för något. hahaha
Han är mästare på bussar och busslinjerna. Jag tror banne mig att han skulle hitta till mitt jobb, eller mellan hans hem och farmor ... om man låtit honom åka själv. 😀

Ja, dessa små killar är två gyllene korn i min vardag. Och jag är så otroligt, otroligt tacksam att jag fått äran att bli deras farmor. 💓

 

 

 

 

SKALL DET KÄNNAS SÅ HÄR

Alltså, jag trodde min sista stund var kommen när det plötsligt vred och vände sig i magen. Det kändes som om någon bokstavligt talat satt inne i magen och högg mig med en kniv.

Det var för tre dagar sedan jag plötsligt fick kramp och grymt ont i magen. Det var kväll och jag satt hemma hos Dennis och Dessi och kved. Efter 2 alvedon och lite mer kvid, åkte jag hem igen. Ja, smärtan gick över, och dagen efter kände jag absolut ingenting.
"Bra" tänkte jag, tog en dusch och begav mig iväg till jobbet. Nej, det skulle jag inte ha gjort. Efter bara en timme kom smärtan tillbaka. Den här gången var den 10 gånger kraftigare och jag fick mer eller mindre halvligga över skrivbordet för att kunna se dataskärmen. Det gick så klart inte. Jag fick ringa efter Teddy ... tänkte att jag behövde komma hem och lägga mig ner en stund. Men som tur var tänkte Teddy ett steg längre. Så istället blev det ett besök på akuten. Som sagt ... det var tur. För smärtan blev starkare och starkare. Och när jag väl var på akuten hade jag så ont att jag både skrek och grät, om vartannat.
Jag kommer knappt ihåg något från besöket ... från början för att smärtan var så stark, mot slutet för att dubbla morfinsprutor gjort mig superhög UTAN smärta. Kan tala om att Teddy och Pernilla fått berätta ALLT jag sagt och gjort där jag låg i en sjukhussäng.

Ja, vad var det som hände då?
Jag fick vad man kallar för det berömda gallstensanfallet. Var det så det kändes? Det var en smärta likt inget annat. Just där och då så ville jag inte leva längre. Jag hade så ont att jag skulle kunna göra vad som helst för att slippa lida. Morfinsprutorna gjorde susen. När smärtan väl började ge sig av så var det en skön känsla, i den dimman skulle jag kunna leva för evigt. 😉
Mina värden var inte bra ... mycket på grund av smärtan. Och för att vara på säkra sidan att man kunde låta min gallblåsa sitta kvar i kroppen, så ville de ta nya prover dagen efter. Så ja, det var vad jag sysslade med igår ... låtit mig stickas och tryckas på.

Alla mina värden var återställda. Och rådet jag fick var att ta två Panodil och en Voltaren när smärtan dyker upp. Det var väl både bra och dåligt. Så klart vill jag inte opereras. Men samtidigt ... något orolig blir jag ju när jag tänker på att den olidliga smärtan kan komma tillbaka. Så nu blir det jag som har ett litet apotek med mig ... var jag än går. 😃

SÖMNAPNE

Hallå på er ...

Upptäckte att jag har lite svårt att komma igång. Har tagit mig ett par dagar att fundera ut vad och hur jag skall skriva. Kan ju säga att jag fortfarande inte har kommit på det ... så det är väl bara till att köra. 😀

Då har vi det här med sömnapne.

Sömnapne innebär att man under natten har andningsuppehåll. Man slutar helt enkelt andas under några sekunder. Har man mycket svår sömnapne, så kan det sluta riktigt illa.

Hur det hela började är egentligen en väldigt lång och komplicerad historia. Så jag börjar för ett par år sedan när jag tog över som administrationschef på företaget där jag är idag. Det tog inte lång tid innan jag märkte att jag inte mådde bra. Jag hade alldeles för mycket kring mig, och fick fler och fler arbetsuppgifter, som inte var med från början. Bara resorna tog ju väldigt mycket på krafterna, då det ett tag kändes som jag sov mer på hotell än hemma i min egen säng. 😉 

En dag sa kroppen nej ... jag var tvungen att erkänna för mig själv, och hela omgivningen, att jag inte mäktade med mer.

Läkare kopplades in och det kom ganska snart fram att min panikångest hade kommit tillbaka.

Eller hade den det? Prover togs och tabletter skrevs ut. Och även om jag för ett litet tag kände mig bättre, så försvann det inte riktigt helt i alla fall.

Fler prov togs och läkaren frågade hur jag sov om nätterna. Nja, det var väl inte så bra med det. Under flera år har jag bara sovit 3-4 timmar per natt, ibland mindre. Det i sin tur gjorde att jag var urtrött på dagarna och inte kunde koncentrera mig.

Jag minns att jag kontaktade läkare en gång på mitt förra arbete, för att jag nästan satt och somnade på jobbet. Då blev resultatet att jag hade för torra ögon och jag skulle köra på ögondroppar.

När min läkare fick höra det den här gången, skickade han iväg mig för att göra tester på hur jag sov på natten och hur min andning var.

Och ja, jag hade väl uttalad sömnapne, med över 100 andningsuppehåll per natt.

Det är frustrerande. Jag som alltid har varit lite av en perfektionist när det kommer till arbetet och hur väl jag klarar av mina arbetsuppgifter. Jag sitter och somnar på jobbet, jag somnar om jag kör längre sträckor med bilen, jag glömmer att kontakta vänner som jag lovat att ringa till. Jag känner att jag inte är tillräcklig någonstans, för det enda jag kan tänka på är hur trött jag är hela tiden.

Nu har det kommit upp till ytan och jag har fått hjälp. Jag hoppas verkligen att den mask jag nu skall ha på mig på nätterna kan hjälpa mig att fungera som den person jag vet att jag är.

JAG HITTADE HIT

Då får vi se om jag kan komma igång med min lilla skötebaby igen.
Frågan är om det finns någon av er kvar ... finns det någon som minns hur bloggen kom till?
Efter att blivit arbetslös efter 30 år på samma företag, gick musten ur mig. Och efter att ha pratat med sonen, som givetvis kom med råd efter råd, så blev det en blogg till slut. Så ja, det var till stor del Teddys förtjänst att jag började blogga. Och visst hjälpte det. Jag fick ur mig mycket, och plötsligt en dag var jag nästan som vanligt igen. 😃
Så varför sluta med något efter fem år som är superkul? Det var mycket som förändrades. På jobbet fick jag allt större roll och fler arbetsuppgifter, privat växte lyckligtvis familjen. Allt jag gjorde blev halvdant. Och jag blev helt enkelt tvungen att välja vad jag ville satsa på. Det var inte svårt ... barn, barnbarn och jobbet var det som tog största delen av mitt liv. Och bloggen fick läggas åt sidan.

Men nu känner jag mig redo. Nu har vindarna vänt igen. Och ja, jag är ju den person som behöver få ur mig när det händer saker och ting. Jag behöver få tjata, och det kan jag ju göra här ... där folk själv kan välja att "lyssna" eller inte. hehe

Jag tänker hålla här för ikväll. Nu blir det lite TV innan jag släcker lampan. Men en liten hint om vad jag pratar om nästa gång är det här;

Ni får ha en fortsatt skön kväll. Sov så gott alla. 😍

FÖRSTA VECKAN

Då är min ledighet snart slut. På Måndag börjar jag arbeta igen ... och naturligtvis har jag åkt på förkylning ... så klart på mina lediga dagar. Ja, man får väl hoppas att det är på väg tillbaka när jag sätter av mot kontoret på Måndag.

Det har inte blivit så mycket aktiviteter heller denna vecka. Ute har det mest varit regn, blåst och kyla. Det är ingen hit att vara ute då. Så igår blev det inomhusaktivitet med Alexander, som hjälpte farmor att städa köket. Vet inte om det blev så mycket städ. Efter 10 minuter tyckte Alexander att det blev för varmt och jobbigt, så han gav mig uppdraget att fortsätta och förklarade att han minsann var tvungen att vila sig lite. hahaha
Som vanligt blev det mer än jag räknat med. Så idag får jag väl fortsätta så jag får tillbaka ett kök att vistas i. Och har jag tur lyckas jag även med konststycket att säga farväl till julen för den här gången. Får väl se hur mycket jag orkar med trots virus i kroppen. Det lär väl bli mer vila än jobb, kan jag tänka. 😉

Jag hoppas ni andra haft en bra första vecka 2018. Ha nu en fantastisk Fredag, och var rädda om er där ute.

Godmorgon ......

NYÅR ÄR ÖVER

Det kanske inte är mitt i natten. Men det är banne mig alldeles för tidigt att gå upp ... när jag har SEMESTER. Halv fem slog jag upp ögonen och har inte kunnat somna om. Det lär väl bli siesta om ett par tre timmar något. 😉 Vilken tuuuur att jag har semester. hehe

Året började bra, hemma hos Dennis och Dessi 00:00. Det var ett mysigt nyårsfirande, med god mat, gott sällskap ... och uppesittarkväll med bingolotto. Och framförallt ... INGA RAKETER.
Ja, det var ett riktigt bra slut på 2017, och en bra början på 2018. 😃