Jag var så lycklig att jag lyckades få nytt jobb när jag blev uppsagd i slutet på förra året. Men säg den lycka som varar? Av skäl, som jag inte kan gå in på här, kunde jag inte arbeta kvar på det nya företaget. Så nu är jag åter arbetslös, och det suger verkligen. Det värsta är att jag känner hur musten börjar gå ur mig, känner mig inte alls taggad att söka jobb. Jag vill så klart arbeta, och jag söker givetvis varje dag. Men det här med att lägga ner sin själ i något, nej jag orkar inte. Det har varit så många turer. Och jag trodde att jag skulle slippa gå igenom den här proceduren en gång till. Jag vet, det är ju bara så naivt. Men nu har det gått ytterligare år, jag är äldre, och vill inget högre än att få göra rätt för mig de sista år jag har kvar tills pensionen.
Ja alltså, jag VILL ju arbeta. Men det är drygt att söka, och söka, och söka. Det händer ingenting. Jag vet inte, jag söker kanske fel. Alla andra som går arbetslösa lyckas ju uppenbarligen. Så det kanske är jag som inte kan.
Jag vet inte vad jag gör för fel.
