Upptäckte att jag har lite svårt att komma igång. Har tagit mig ett par dagar att fundera ut vad och hur jag skall skriva. Kan ju säga att jag fortfarande inte har kommit på det ... så det är väl bara till att köra. 😀
Då har vi det här med sömnapne.
Sömnapne innebär att man under natten har andningsuppehåll. Man slutar helt enkelt andas under några sekunder. Har man mycket svår sömnapne, så kan det sluta riktigt illa.
Hur det hela började är egentligen en väldigt lång och komplicerad historia. Så jag börjar för ett par år sedan när jag tog över som administrationschef på företaget där jag är idag. Det tog inte lång tid innan jag märkte att jag inte mådde bra. Jag hade alldeles för mycket kring mig, och fick fler och fler arbetsuppgifter, som inte var med från början. Bara resorna tog ju väldigt mycket på krafterna, då det ett tag kändes som jag sov mer på hotell än hemma i min egen säng. 😉
En dag sa kroppen nej ... jag var tvungen att erkänna för mig själv, och hela omgivningen, att jag inte mäktade med mer.
Läkare kopplades in och det kom ganska snart fram att min panikångest hade kommit tillbaka.
Eller hade den det? Prover togs och tabletter skrevs ut. Och även om jag för ett litet tag kände mig bättre, så försvann det inte riktigt helt i alla fall.
Fler prov togs och läkaren frågade hur jag sov om nätterna. Nja, det var väl inte så bra med det. Under flera år har jag bara sovit 3-4 timmar per natt, ibland mindre. Det i sin tur gjorde att jag var urtrött på dagarna och inte kunde koncentrera mig.
Jag minns att jag kontaktade läkare en gång på mitt förra arbete, för att jag nästan satt och somnade på jobbet. Då blev resultatet att jag hade för torra ögon och jag skulle köra på ögondroppar.
När min läkare fick höra det den här gången, skickade han iväg mig för att göra tester på hur jag sov på natten och hur min andning var.
Och ja, jag hade väl uttalad sömnapne, med över 100 andningsuppehåll per natt.
Det är frustrerande. Jag som alltid har varit lite av en perfektionist när det kommer till arbetet och hur väl jag klarar av mina arbetsuppgifter. Jag sitter och somnar på jobbet, jag somnar om jag kör längre sträckor med bilen, jag glömmer att kontakta vänner som jag lovat att ringa till. Jag känner att jag inte är tillräcklig någonstans, för det enda jag kan tänka på är hur trött jag är hela tiden.
Nu har det kommit upp till ytan och jag har fått hjälp. Jag hoppas verkligen att den mask jag nu skall ha på mig på nätterna kan hjälpa mig att fungera som den person jag vet att jag är.
