57

 Jag känner mig lyckligt lottad. Jag tycker ju att jag har allt, med tre underbara barn, deras respektive och 5 helt underbara barnbarn. Ändå finns det så klart saker och ting som aldrig kan bli som det var förr. Men så är det väl alltid antar jag. Man kan aldrig ha samma känsla för olika tidsepoker.

Idag är en typisk sådan dag då jag tänker tillbaka och minns gamla tider och en helt annan tidsepok.
Idag är det Affes födelsedag. Han skulle bli 57 år idag om han hade fått vara kvar hos oss. Det är lite blandade känslor jag har just nu. Jag gläds otroligt mycket till att det snart är julafton, och jag får se barnbarnens tindrande ögon. Samtidigt är det sorgligt eftersom jag saknar Affe så otrolig mycket. Och jag vet att han också hade älskat den här perioden tillsammans med barnbarnen.
Genom åren har det helt klart blivit lättare att leva med det. Men det är fortfarande väldigt mycket som gör ont när jag tänker tillbaka.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle agera både mamma, pappa, farmor och farfar, allt i ett. Men ändå är det ju så det har varit de senaste åren.
Jag älskar att umgås med barnbarnen. Men det hade ju så klart varit så mycket roligare om jag hade fått dela det med deras farfar. Någon som jag kunde prata med och skratta tillsammans med när vi tänker på alla tokigheter som de har gjort i olika åldrar.

Och allt det, till att till slut hamna på undantag haha. Ja hör ni, det där är en helt annan historia som jag tar en annan dag. 😀

Sommaren mot sitt slut

 Regnet har öst ner och det har åskat idag. Jag trodde inte jag skulle säga det, men jag är himla glad att det har varit ett sånt ruskväder ute, t.o.m åskan har varit välkommen. Och jag som verkligen hatar åska 😃. De senaste dagarna har ju varit så heta att det inte ens känts att man duschat.

Det har varit en intensiv sommar, där jag varit ute mer än jag suttit vid datorn. Jag har antingen varit på någon lekplats med barnbarnen, eller varit på besök hos någon av de. Men nu börjar allvaret igen, med förskola, skola och fritids. Och jag tror att även om det är skönt med sommar, sol och ledighet, så är det nog lika skönt att vardagen kommer in i sina rutiner igen.

Under sommaren har alla barnbarnen hunnit fylla år. Alexander blev 9, Zebastian 5, Adrian och Maximilian fyllde 3, och lilla Linnea blev hela 1 år. Tiden har inte precis stått stilla om man säger så. 😃

Det tråkiga med att sommaren lider mot sitt slut skulle väl i så fall vara att det börjar bli mörkare och kallare, och att sommarkläderna måste bytas ut ... så småningom 😉. För nu skiner solen igen. Och vem kan egentligen klaga på den svenska sommaren ... när den är som bäst?

Det tar aldrig slut

 Nej, det gör det banne mig inte. Det tar aldrig slut.
Jag har varit sjuk nu mer eller mindre i två månader. Det började redan i början av Januari när två familjemedlemmar insjuknade i covid 19. Ett par dagar senare insjuknade jag också. Eftersom jag varit nära personerna så antog jag att jag också drabbats. Jag följde FHM's rekommendationer med att inte testa mig, eftersom det just då var svårt att få fram tester på apoteket. De ansåg att de personer som var i behov av testning, t.ex. folk som måste iväg till jobbet eller på annat sätt behövde vara ute i samhället, dessa personer behövde först och främst testa sig. Så nej, jag testade mig aldrig. Men jag var i kontakt med sjukvården, som också antog att det var covid jag drabbats av. Och självfallet träffade jag inte folk heller. Den enda som kom upp dessa dagar var min dotter, som även hon höll sig från sängen där jag befann mig.

Förutom de klassiska symtomen som förkylning, hosta och feber, så tappade jag smaklökarna, blev väldigt illamående och så trött att jag inte kunde hålla mig uppe. Jag var väldigt, väldigt sjuk, och några dagar var jag även så borta, att jag inte uppfattade att dottern kom upp med mat 😏.
Än idag är jag fortfarande ganska trött. Orkar inte vara uppe mer än ett par timmar, innan jag måste lägga mig ner igen. Annars sitter jag rakt upp och ner och bara slocknar. Jag är även väldigt seg när jag väl gör något. Jag kan sitta och läsa en text på datorn, och inte riktigt förstå vad jag läser. Jag får läsa det flera gånger innan det går in vad det står. Allt tar helt plötsligt mycket längre tid.

Med tanke på hur sjuk jag var, är jag himla glad att jag valde att vaccinera mig. Är inte alltför säker på att jag klarat mig annars faktiskt. Det låter ju lite dramatiskt av mig 😀. Men jag har hört alltför ofta att covid inte är så farligt som FHM vill påskina. Och att ta vaccinet är ju bara något som myndigheten vill pracka på oss. Jag kan bara tala för mig själv, när jag säger att vaccinet gör skillnad. Eftersom jag också har underliggande sjukdomar så blir jag ju något sjukare än vad jag kanske inte skulle bli annars. Folk har även sagt till mig att jag måste söka vård, för det är inte normalt att vara sjuk så länge. JO, om jag nu har haft covid så är det fullt normalt.

Nej, jag är inte 100 % säker på att det har rört sig om covid. Men jag är 100 % säker på att jag var väldigt sjuk och att jag hade symtom som inte tillhör vanlig influensa, i alla fall inte den influensan jag haft tidigare.

Jag önskar verkligen att fler skulle ta den här pandemin på största allvar. Det är ingen lek, och det går inte att ångra sina beslut i efterhand om det skulle visa sig att man blir dödssjuk.