2 år senare

 För 2 år sedan såg de dagens första ljus. Det var inte den bästa ankomsten. De kom 2 hela månader för tidigt. Och jag, och många med mig, var livrädda att de inte skulle klara sig. Men tack vare en underbar sjukhuspersonal, engagerade föräldrar, och en viljestyrka från dessa unika små pojkar, så växte de och blev både starkare och stora glädjespridare.
Idag är det svårt att förstå att Adrian och Maximilian var mindre än två mjölkpaket när de föddes. De rusar och rasar mest hela dagarna, och man måste verkligen ha ögon i nacken när man är med dessa två stormvindar.

Förra veckan blev de 2 år. Och vem tycker inte om att stå i centrum 😀? Dessa två gör det i alla fall hihi. De mådde som små prinsar, där det var både tårta och paket.  Ja de är ju riktiga kakmonster, som älskar allt sött man kan tänka sig. Choklad är nog favoriten, så det blev massor med choklad på deras små tårtor haha.

Zebastian 4 år

Tiden bara rusar iväg. Jag tycker inte alls det var så länge sedan mitt barnbarn, Zebastian, kom till världen ... och i Söndags blev han hela FYRA år.

En helt fantastisk liten kille, med både humör och humor. Han är verkligen rolig att ha att göra med för det mesta. Men han har också humör, och kan allt ryta ifrån på skarpen om det inte går som han vill. Och han gör egentligen aldrig fel ... om man skall tro på Zebastian själv hahaha.
Men han är charmig, till och med när han är på det där humöret hihi.

Vi hade en fantastisk Söndag i alla fall, god mat, god tårta och ett gott sällskap hela eftermiddagen. Zebastian älskar tårta, så när Dennis hade tänt ljusen så passade Zebastian på att blåsa ut ljusen INNAN vi hann sjunga, allt för att kunna få äta tårta så snabbt som möjligt haha.

Han såg så nöjd ut, den lilla krabaten. Och när det väl var tid för sängen, så bara låg han där och log, och kollade in lite TV. Och man såg riktigt hur bra han mådde av att ha fått vara i centrum hela dagen hihi.

Farmors lilla sötnos 💓💓

Det gick vägen en gång till

 Då kan man väl säga att jag är igång igen. Jag trodde ju inte att det skulle gå vägen, vid min ålder. Men jo, jag har lyckats få ett nytt jobb ... efter 1 1/2 år.
Jag börjar med 3 veckors praktik. Och man kan väl kanske tycka att det är en liten nackdel för min del. Jag förstår helt klart att man vill ge mig praktik först, för att se så allt fungerar som det skall. Men de tre veckorna ger mig inte precis någon lön. Så det vill till att allt går som planerat, så att jag kan påbörja min anställning.

Det har varit ett rejält kämpande under den här tiden. Jag kan inte precis säga att jag blivit rik på det lilla bidraget man får som arbetslös. Men det har gått runt i alla fall. Och nu skall jag bara klara mig tills min lön börjar komma igång.

Det känns som det blir svårare och svårare att få jobb ju äldre man blir. Jag vet inte om det stämmer, eller om det bara är en känsla man får när man kämpar varje dag med att söka jobb. Men att det är tufft, det kan jag skriva under på. Att hela tiden få de där mailen där man får ett "tack men nej tack" ... ungefär. "Vi har gått vidare med andra sökanden". Jag har ju absolut varit aktuell för flera olika tjänster. Det har både varit första och andra intervjun. En av tjänsterna var jag superaktuell för och en mycket bra kandidat. Ända tills det kom till en liten detalj som gjorde att en annan kandidat stack ut. Ja vad säger man? Det blir för mycket, och just då var jag nära att ge upp och bara kände att "nej, nu vill jag inte längre, orkar inte söka fler jobb".

Men vilken tur att jag reste mig igen och tvingade mig själv till att fortsätta. Jag tror på mig själv. Jag har rest mig tidigare, fått nytt jobb och varit duktig på det jag gjort. Så det här kommer jag också att fixa 😀.

Tre små trollungar

 Som ni alla säkert redan vet så är jag stolt farmor till 5 barnbarn. De växer och blir äldre, och man ser från dag till dag hur de mognar och lär sig saker.
De man ser mycket på för tillfället är de tre yngsta. Eftersom de bara är 2 och 1 år så ser man hur de utvecklas och lär sig nytt varje dag.

Linnea är inte mer än 4 månader. Men hon har också lärt sig ett och annat. Numera sitter hon långa stunder och leker jättefint, hon ligger på golvet och snurrar runt. Och en sak som förundrat mig är att hon ofta studerar in sina äldre bröder. Kan ju bara tänka mig hur hon kommer att ta efter de om bara några månader 😁.

Och på tal om hennes bröder ja. Både Adrian och Maximilian är två yrväder, som inte är still för fem öre. De håller låda och är igång i princip från det de vaknar tills det är dags att somna på kvällen. Ja nog händer det väl ibland att de tar sig en liten middagslur mitt på dagen. Men det blir inte mer än en liten stund, så där en 20 - 30 minuter ... om Teddy och Pernilla har tur hahaha. Nej, men skämt och sido. De är ur charmiga båda två och vet precis hur de skall charma alla runt omkring sig.

Det är lite kul att se deras hem idag mot hur det var för ett par år sedan. Teddy har fått barnsäkra precis allt i hemmet haha. Killarna är på allt och klättrar överallt. Så för att de inte skall komma till skada har det varit tvunget. Men ändå så klättrar de, ramlar, får bulor, reser sig upp igen ... och gör exakt samma sak igen 😂. Så tror ni att de lärt sig? Nej, de bara skrattar och vill testa en gång till och en gång till.

Ja, det är väl så det skall vara med småbarn. De är nyfikna av sig och lär väl sig så småningom. Det är i alla fall inget fel på vare sig ben, armar och fingrar. De är snabba som blixten och är inte ett dugg rädda av sig.

Det trodde jag inte

 Det händer saker hela tiden minsann. 
Jag har bloggat i många år. Men den senaste tiden har det väl varit lite si och så med mina inlägg. Det har varit många och långa pauser, även om jag flera gånger tänkt att "nu måste jag sätta igång med bloggen igen". Men så händer något annat och bloggen blir åsidosatt ... IGEN.

Jag känner ju till flera som startat bloggar vid olika tillfällen, och sen inte hinner med det. Och jag har full förståelse för det, jag är likadan själv. Dagarna har ju liksom bara ett visst antal timmar 😀.

Så döm om min förvåning när min svärdotter, Dessi, plötsligt började blogga. Det var nog den sista jag hade förväntat mig göra det 😂. Men hon gick ett steg längre, hon startade en egen hemsida på köpet. Ja, den är ju inte klar än, fortfarande under uppbyggnad, och på en helt annan sida. Men bloggen har hon startat upp och kör för fullt med. Det som gör det extra kul att läsa är att hon använder sig av ämnen och länkar det hon verkligen brinner för. Det är ett stort plus.
Ja, det är imponerande faktiskt.

Är det någon som är intresserad av att kika in där? I så fall är adressen

Dessips (petterssondessips.blogspot.com)