aning om varför, jag hörde bara hans röst ... om och om igen. Sen
var det kört, jag piggnade till och kunde inte somna om igen. Så nu
sitter jag bara här vid köksbordet, klockan 03, med tankar och minnen
från det förflutna.
Visst är det bra att kunna minnas tillbaka. Men jag hatar att de dyker
upp i tid och otid ... när jag hade behövt min sömn för att klara av
arbetsdagen sen.
Jag som tror på det övernaturliga, är så klart övertygad om att han
har velat säga något till mig. Kanske att vi borde åka ut och besöka
honom, eftersom jag och Beatrice kom in på att prata om det idag.
Det är inte första gången jag hört honom kalla på mig. Och det har
ofta varit vid tillfällen där vi pratat om honom och bestämt att vi
skulle ta en tur till kyrkogården.
MEN ... skall jag orka med det så måste jag ju faktiskt få min
nattsömn. Så jag hoppas att jag efter det här lilla avbrottet kan komma
till ro och får sova ett par timmar till inatt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar