R.I.P

Det har varit en högst egendomlig ... och lite overklig dag. Idag har vi förlorat en dam som betydde väldigt mycket ... i alla fall för mig.
Pias mamma, som jag känt och älskat i över 30 år valde att efter 81 år faktiskt gå vidare till andra sidan.

När Pia ringde och frågade om jag ville köra henne till sjukhuset var det en självklarhet. Lika självklart var det att sitta hos henne den sista stund innan hon gav sig av. Man kan trösta sig med ... om det nu är någon tröst ... att hon faktiskt inte led. Medan jag och Pia satt på var sin sida om sängen och höll hennes händer somnade hon sakta in. Och jag tror ärligt att detta var det hon ville och kände. Hon hade gjort sitt på denna sidan.
Hon har fått härliga barn ... för att inte tala om sina ännu härligare barnbarn. Så det var dags för henne nu. Det var den känslan jag fick när jag satt där med hennes späda hand i min.
Jag personligen kommer att sakna denna sturska och envisa lilla dam ... som mer än en gång funnits där när man behövt.

Mina tankar går till Pia, hennes bror och deras barn. Det är en stor klyscha att säga "jag beklagar sorgen". Men ja, man kan ju inte säga annat.