Klockan ringde fem ... jag skulle köra Beatrice till Alexander redan klockan sex. Givetvis hörde jag inte klockan. Jag vaknade inte förrän tjugo i sex ... och fick brådis.
Det var bara till att få upp Beatrice, kasta mig i kläderna och rusa iväg.
Tur att vi inte har alltför lång väg att köra. 😀😀
När vi väl kom hit höll vi inte på att komma in i porten. Ännu mer stressad blev jag när jag visste att Dessis buss skulle rulla iväg inom kort. hahaha
Ja, vi hann. Och nu sitter jag äntligen och dricker mitt morgonkaffe. 😀😀😀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar