läger ... med än den ena diskussionen och än den andra.
För de som eventuellt har missat det har det kommit flera hundra
flyktingar de senaste veckorna. Och även om många inte
tror det så vill många av de faktiskt inte ens stanna i Sverige.
Det de däremot så desperat ville ... precis som många av
oss andra ... var att undkomma krigets alla fasor i deras
eget land.
Som sagt, det är inte helt olikt vår egen situation här hemma
i vårt trygga land. Vi hade antagligen gjort exakt samma
sak.
Man skall inte förväxla denna flyktingvåg med vanlig
invandring. Dessa stackars flyktingar vill egentligen inget
hellre än att få komma tillbaka till sitt eget. Men just nu
går ju inte det. Och vad gör man inte för att hålla sina nära
och kära utom all fara?
Jag kan nog lugnt påstå att om jag hade haft kriget så nära
inpå mig och de mina ... ja, då hade jag tagit familjen och
flytt så långt från det hemska jag bara hade kunnat.
Så jag vill hedra de heroiska, som utan en tanke på sig själv,
har ställt upp dygnet runt för att hjälpa till att slussa familjer
till tillfälliga boenden, hjälpt till med eventuella biljetter som
för familjer till andra ställen, ställt upp och funnits där för
de som så väl har behövt en axel att gråta ut mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar