inlägg.
Alltså dessa fem minutrar.
Undrar om det finns fler än jag som upplever dessa ögonblick
som bara alltför stressande mellan varven.
Det fungerar alldeles utmärkt om jag åker iväg till jobbet på morgonen
och sen raka vägen hem efter jobb. Men så fort jag gör den lilla
minsta avstickaren blir allt en enda röra. Man skulle nästan kunna
tro att jag lider av något när jag inte ens kan rubba minsta lilla
minut. :) :)
När jag väl slutade arbeta 17 igår så var jag tvungen att göra ett kort
stopp på netto innan jag styrde kosan hemåt. Jag visste så klart
att Beatrice skulle rida på kvällen. Men vad gör man när det är fyra
mils kö i affären? Jag kunde ju knappast bara ställa korgen och gå
min väg. Så när jag väl kom hem strax efter 19 kände jag hur stressen
började tära på mig. För att hinna med allt jag skulle fick jag smöra
in mig hos Carola som gulligt nog plockade upp oss på väg till
stallet. Ja, jag tjänade i alla fall några minuter på det sättet. hihi
Tänka sig. För ett antal år sedan jobbade jag heltid med tre små
barn. Och visst, vi var två vuxna. Men jag kände ALDRIG av
stressen trots att det i det stora hela var kaotiskt från morgon
till kväll.
Jag antar att jag bara har mig själv att skylla när jag så dumt
måste iväg på en massa ärenden EFTER jobb istället för att
vänta tills helgen kommer. Suck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar