Det blev riktig drama igår när jag var på apoteket med en god vän och hans familj. Plötsligt faller mannen ihop. Paniken bryter ut när det plötsligt går upp för folk att det eventuellt rör sig om hjärtat.
Ambulansen kallas till platsen. Och jag lovar ... innan ambulansen väl kommit så kändes det verkligen som timmar.
Det var hemskt att se en stor och ståtlig man ligga där på golvet helt hjälplös ... och inte röra sig. HUA ... jag mådde illa och kände själv vid ett par tillfällen att jag var nära att kollapsa.
Men folk runt omkring var urgulliga. Förutom den superhärliga personalen kom det faktiskt folk till undsättning ... som kunde prata med SOS, lotsa oss som mer eller mindre var förstenade, eller som bara fanns till hands för den som behövde.
Ja, mannen fick snabbt hjälp. Och när ambulansen väl var på plats, tror jag att mycket släppte. Även om vi så klart var i fullständig chock ändå.
Ni kan ju tänka er ... efter all den drama kunde jag inte alls komma till ro igår. Jag var totalt ofokuserad när jag väl kom innanför dörrarna här hemma. Och sova ... det var det absolut inte tal om.
Jag har pratat med familjen nu på morgonen. Jag vet att mannen i fråga mår bra, trots att han fortfarande är på sjukhuset. Men det känns ändå lite overkligt, och scenen på apoteket har fastnat på min näthinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar