ledsen hela tiden? Nej, skulle inte tro det. Skillnaden är väl i så fall att
jag skriver av mig här på bloggen för hela omvärlden att beskåda. Och när
jag är lite off eller ledsen ... ja, det går inte att missa. Dock finns det lite
oskrivna regler ... inte hänga ut folk, inte fotografera vem som helst ... och
hur som helst. Då blir det ibland svårt att få ihop det. Det går inte alltid
att skriva rakt ut ... utan att kanske skriva för mycket. Jag förstår att det
måste vara svårt att läsa när man inte kan få något konkret vad som
hänt.
Jag antar att det är det som skiljer folk och folk åt. Vissa har inga som helst
hämningar ... de skriver vad som helst, om vem som helst, och lägger
ut foton till höger och vänster ... på vem som helst. Och jag vet att det blir
intressantare läsning. Många tycker av någon anledning om att läsa
om andras öden. Ja, det finns så klart undantag ... den grupp som inte gillar
att läsa ledsna inlägg överhuvud taget. Tro't eller ej, men det kan också
bli lite tråkigt ... att man ALLTID är så himla käck och yster, utan
ett enda bekymmer. För så fungerar inte livet.
I min vardag är det inte så väldigt många saker som kan vara fel. De flesta
vet redan att när jag är ledsen, har det ofta med min nära omgivning att
göra ... nära vänner, familjen, barnens pappa, Alfons Åberg (hihi). Ja, ni
fattar va?
Jag vet inte om det är tillfälligheter eller om de är extra lyhörda. Men varje
gång jag känt mig riktigt off, har telefonen ringt och jag har plötsligt blivit
hembjuden till Dennis och Dessi på kaffe eller middag ... eller bara för en
stunds umgänge. Och när är jag som gladast? Jo, det är ju när jag får
umgås med Alexander. hehe
Det är då jag glömmer bort alla sorger och kan bara vara. I Alexanders
närhet behöver jag inte vara någon annan än mig själv. Jag behöver inte
tassa på tår, behöver inte vara rädd att göra fel, behöver inte vara rädd att
ha fel åsikter. Ja, jag kan bara vara mig själv ... och Alexanders
farmor. :) :) :)
Detta är ett ämne jag kommer att skriva mycket mer om. Dels för att ni
skall förstå mig ... och varför jag ibland blir upprörd ... ja, givetvis utan
att skriva för mycket, som jag redan nämnt. Och dels för att många
nya läsare tillkommit. Och så klart vill jag ju att de av er som är nya
också skall få en inblick i vad jag redan tycker och känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar