Den senaste tiden har det varit som en berg- och dalbana hos mig.
Det har gått upp sakta ... bara för att i nästa minut rusa neråt.
De senaste åren utan Affe har så klart satt sina spår. Men livet går
vidare. Och barnen har också gått vidare med sina liv. Men OM något
av barnen har farit illa eller mått dåligt så har jag direkt tagit det
på mig och mått urkasst jag också.
Barnen är det absolut bästa och viktigaste jag har och jag hatar varje
minut jag ser att någon av de mår dåligt.
Det påverkar mig mer än vad jag egentligen vill erkänna. Ibland blir
det för mycket och då blir det lite skräll här på bloggen. Det är då jag
vräker ur mig både det ena och det andra. Och vet ni vad? Det känns så
himla skönt efteråt. hihi
Vad vore livet utan alla dessa tester? Allt har väl mer eller mindre
en mening. Och jag är ganska säker på att vi alla sitter här någon
dag i framtiden och tittar tillbaka med glimten i ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar