Jag mår riktigt illa när jag sitter och lyssnar, och ser vad som
hänt där borta i Paris.
Det är så otroligt sorgligt att det finns personer ute i den stora
vida världen, som utan att blinka bara kan skjuta ner folk ... och
tycka att det är okej.
Vad gör att en människa kan bli så rutten?
Jag är inte politiskt insatt, och jag är inte insatt i IS och vad de
egentligen står för. Men det jag ÄR insatt i är hur man som familj
värnar och oroar sig för varandra. Just nu finns det massor, massor
av familjer och anhöriga som måste leva i all världens mardröm.
Och jag mår så dåligt bara av tanken på alla dessa, kan inte för
ett ögonblick kunna börja med att förstå vad de går igenom. :(
Så mina tankar går till alla dessa offer, och deras anhöriga, i denna
hemska stund. Det känns lite klyschigt att säga, och jag tror inte
att det hjälper att tankarna går till Paris alla offer.
Såren är djupa och det kommer garanterat att ta tid för hela nationen
att läka. Men det är bara att hoppas att alla dessa civila och envar så
småningom kan gå vidare och läka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar