beviset på att man faktiskt måste kommunicera i en familj. hahaha
Jag hade bestämt (trodde jag) med Teddy och Pernilla, jag skulle
följa med till vårdcentralen.
Tur i oturen hade det andra läkarbesöket med min andra son och
hans familj blivit inställt.
Så jag fixade till mig snabbt, gick ut en snabb runda med vovven min
och sen var jag redo och väntade bara på att Teddy och Pernilla
skulle bli klara.
Och medan jag satt här och väntade hörde jag hur ytterdörren
öppnades och stängdes.
Så jag skyndade mig på med jackan och stack iväg jag med.
När jag kom utanför porten syntes inte ungdomarna någonstans.
Jag gick där och kollade och tänkte att de kanske gått i förväg
ner mot bilen. Men nej, jag såg de ingenstans.
Jag gick upp igen och försökte få tag i Teddy. Efter en stund
ringde han upp mig, hör och häpna ... då sitter de i väntrummet
på vårdcentralen. hahahaha
Alltså, Teddy hade inte alls uppfattat att jag skulle med. Och nej,
det är ju inte hela världen. Jag är övertygad om att de klarar
det galant utan mig. Det var bara det att i mitt huvud så tänkte
jag ju följa med. :) :)
Japp, så kan det gå. Det blev en lugn ... och ensam ... stund med
lite frukost istället. hihi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar