När Beatrice och Alexander slocknade var det som om luften gick ur mig. Inte för att jag gjorde speciellt mycket när de var vakna. Men allt bara förändrades. Jag hade varken tankarna på jobbet, sjukhuset ... eller på något här hemma. Jag bara låg där och stirrade in i TV-rutan, utan att egentligen veta vad jag kollade på.
Det tog några timmar innan jag "vaknade" till liv igen.
Och ja, jag vill nog påstå att det skrämde mig lite. Det var precis som om huvud och kropp ville ta en paus.
Nu när jag nästan är mig själv igen kan jag inte låta bli att fundera över fenomenet. Vad var det egentligen som hände? Behövde kroppen den där pausen? Eller var det bara som jag var trött? För jag har inte sovit ... men jag kan inte för mitt liv komma på vad jag sett på TV, trots att jag legat där bortåt fyra timmar.
Märkligt ......
Nu är jag i alla fall vaken på riktigt ... något seg, men vaken. Och jag får väl ta det i min egen takt och se om jag kan göra något vettigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar