tiden och det går inte att komma in utan nyckel. Därför gör det mig
ingenting att jag ofta är den sista som går från jobbet ... även om jag
är lite av en räddhare. hihi
Igår var inget undantag. Jag satt kvar efter att alla andra hade gått
för dagen. Plötsligt hördes det ljud från korridoren. Jag spetsade öronen
och gick ut ur rummet för att kolla runt. Först visade det sig att en
kollega faktiskt VAR kvar.
Men ja, det var ju bara för några minuter. När han väl hade gått gick jag
runt för att kolla dörrar och fönster ... så jag kunde vara säker på att
det verkligen bara var jag kvar.
En stund efter att jag börjat jobba, hörde jag ljud igen. Och den här
gången hoppade hjärtat verkligen till. Jag kände riktigt i hela kroppen
att jag inte var ensam ... trots att jag visste att jag var det.
Detta är en av få gånger jag faktiskt blivit rädd på jobbet. Jag skyndade
mig att fixa till det sista på datorn, innan jag snabbt stängde ner, släckte
lampor och begav mig därifrån.
Det var en riktigt kuslig känsla. Och den försvann inte förrän jag hunnit så
långt att jag i princip var borta vid busshållplatsen.
Jag vet ju att det bara var inbillning. Men det var så verkligt för mig att
hjärtat bultade hårt medan jag halvsprang bort från byggnaden. hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar