DET ÄR TRE ÅR SEDAN

Vissa minnen fastnar lätt medan vissa andra inte finns kvar alls. Ett
minne jag helst skulle vilja glömma är den här dagen. För idag är
det tre år sedan barnens pappa lämnade oss.
Det har varit tre år av både glädje och sorg. Givetvis har skratten
avlöst varandra när mycket roligt självklart har inträffat. Men det
har också varit fullt av sorg då jag ibland har känt att "detta skulle ju
Affe vara med om" eller "detta skulle jag vilja berätta för Affe". Det har
varit så mycket.
Och när jag ibland tänker tillbaka på gamla upptåg är det alltid något minne
som Affe varit med och skapat.

Jag har försökt att vara en bra förebild, någon att räkna med i både svåra
och glada stunder. Men det är bara att erkänna ... det hade varit så mycket
bättre om vi varit två som bollat idéer och tankar.

Jag är ganska övertygad om att nattens sömnlöshet hade mycket med den här
dagen att göra. Mina tankar gick nästan helt uteslutande till Affe och en
massa minnen. Och trots att det nu gått tre år, kunde jag inte låta bli att
ställa frågan inatt "varför".