nu när hon precis varit så pass slut i kroppen. Det tog ju hårt på
henne med dessa sista yrselanfallen.
Jag hade räknat med att själv ta hand om allt nu när jag inte vågar
låta Beatrice dona. Och det gör jag gärna, allt för att mina barn
skall må bra så klart. :)
Jag har dock så underbara personer runt mig, som verkligen ställer
upp när man minst begär det men när man behöver det som
bäst.
När vi åkte iväg till sjukhuset i Söndags var det rena kaoset här
hemma. Allt hade ställts på ända. Mitt rum var tömt och allt hade
spridits runt i lägenheten.
Och jag räknade ganska kallt med att behöva hoppa över allt
när vi väl kom hem på natten.
Jag trodde ärligt att jag kommit till en annan lägenhet. Allt hade
organiserats och lagts på olika ställen så det faktiskt gick att
GÅ i lägenheten när vi kom hem ... turligt nog för Beatrice, som
var jättematt i kroppen.
När jag sen kom hem från jobbet igår, behövde jag inte ta tag i
något alls. Maten lagades och serverades. Och varken jag eller
Beatrice behövde ta ett handtag.
Allt detta har jag Pernilla och hennes syster att tacka.
Jag är otroligt tacksam att jag har dessa två härliga tjejer runt mig,
och att de verkligen ställde upp när jag och Beatrice som bäst
behövde det. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar