förrän framåt småtimmarna efter att ha kommit hem mitt i natten
från sjukhuset med Beatrice. Så idag har det varit mer sömnigt än
vaket.
Det var som jag siade igår. Det hittades ingenting på Beatrice, alla
prover som togs var bra. Det man kunde se var att hon hade ett
virus i kroppen och att hon troligtvis var på väg att bli sjuk. Men det
fanns inga indicier på att det höll ihop med yrselattacken.
Dock togs det fler och mer ingående prover den här gången. Men som
sagt, utan resultat.
Och det enda vi egentligen vet är att vårdcentralen är den rätta vägen
att gå och att det var därifrån fler remisser borde gå ... om det nu finns
fler prover att ta.
Som vanligt blev jag livrädd. Men den här gången var det än värre ...
och även Beatrice blev rädd och fick ångest. Som mamma är det
supersvårt att se sitt barn lida, vare sig barnet är 1 eller 21, som
Beatrice. Och ja, mina tårar rann för fullt när ambulansen kom. För
första gången var hon fortfarande helt snurrig när de kom. Tidigare
gånger har det gått över så snabbt att hon nästan varit återställd när
vi väl kommit till sjukan. Men inte igår inte. Och vad värre var ... hon
fick ytterligare en attack när vi väl var där inne. Mitt för ögonen på
läkaren, som genast fick tag i henne så hon kom ner i liggande
ställning igen. :(
Nu är hon ju som sagt hemma igen. Hon är inte helt återställd känns
det som. Hon är både matt och trött, och idag har det endast varit
vila som gällt för henne. Jag tror faktiskt att hon behöver ytterligare
en eller två dagar innan hon är sig själv igen efter denna
pärsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar