dörrar. Betyg skulle hämtas, tal skulle hållas i aulan, och avslutande
elever skulle tackas av.
De skulle även ha på sig studentmössan idag igen ... så Beatrice
mundering var detsamma. Det är nog tur ändå att det inte var samma
folkmängd och kaos som på utsparken ... då gick det inte att se handen
framför sig bland alla människor.
I morgon bitti är det verkligen avklarat. Beatrice har gått 14 år i skolan och
nu är det helt över. Det måste vara en märklig och egendomlig känsla
för alla som faktiskt går ut helt och hållet nu. Vad skall man göra? Vilket
blir nästa steg? Hur gör jag i morgon? Det måste finnas tusen frågor
ungdomarna ställer sig nu när de inte är "skolungdomar" längre. :)
Jag gläds med alla som slutar skolan. Men jag kan ändå inte annat än
tycka lite synd om de också. Efter en hel del år i skolans värld skall
de nu ut i den verkliga världen, där det faktiskt är ganska mycket
tuffare, både när det gäller jobb och ekonomi. Vissa klarar síg säkert
strålande, medan en del andra säkerligen kommer att få kämpa som
bara den för att få ett arbete.
Ja, det är bara att önska alla lycka till och hoppas på det bästa ... att
de får en ljus och riktigt bra framtid. :) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar