AF

Då var det dags för ett kärt återseende på AF ... NOT.  Nej, inte kärt men ett måste.
Det är vid sådana här tillfällen, som idag, där jag känner mig lite extra svag och sårbar. När jag sitter på AF får jag en otroligt stark känsla av min arbetslöshet. Jag skulle ljuga om jag säger att det inte gör mig nedstämd. Jag hade ju mycket hellre suttit på PJ och jobbat.

Men, men ... nu är det som det är. Det är bara att se glad ut och ta mig igenom det här mötet också.