tisdag 22 november 2016

VI ÄR OLIKA

Ja, visst är det så. Alla människor är så väldigt olika. Ändå tänker vi "Hon gör inte så", "han säger fel saker", "den och den ser annorlunda ut". Vi himlar med ögonen, vi skakar på huvudet bakom ryggen på folk.
Det hade varit lätt att bara acceptera folk för vad de är. Men nej, det skall vara så svårt som möjligt. Och acceptera andra för hur han eller hon är som person, det har blivit svårare och svårare. Jag märker av det dagligen. Det kan vara en granne, någon på bussen som inte passar in i miljön, någon på väg till jobbet som råkar säga fel saker, någon på jobbet som inte håller med ... och slutligen ... någon på väg hem från jobbet som tycker det är jobbigt om man råkar gå för långsamt eller pratar i mobilen på bussen ... för då vill de ha lugn och ro efter en lång arbetsdag.

Jag fattar inte grejen. Just nu, när det är mörkt och lite trist ute, känner jag av det extra mycket. Det är väl antagligen för att jag själv börjar känna mig trött och sliten. Den här årstiden har ju tyvärr den effekten på mig. Jag blir extra känslig och jag märker det så tydligt.
Hade jag kunnat, tror jag banne mig att jag gömt mig i en glasbubbla tills vår och sommar kommer. De årstiderna har jag lättare för att vända andra kinden till, eller för att bara strunta i folks kommentarer.

Jag, som i normala fall älskar alla typer av människor, har börjat bli oerhört påverkad av hur andra runt mig är. Det är en sida av mig som jag inte alls gillar. Det är väl bara att bita ihop och hoppas på att detta går över. För det är inte ett dugg attraktivt att gå omkring med negativt sinne. Hua ... 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar