Det här med att vara arbetsnarkoman har jag alltid avfärdat. Jag vet inte vad jag skall tycka, men i morse tappade jag helt tråden. Jag satte mig med lite jobb, och glömde bort både tid och rum. Plötsligt kom Teddy ut i köket, jag kollade klockan ... och upptäckte till min fasa att klockan hunnit bli nästan 7. Det är alltså då jag brukar sitta på bussen.
Vilken tur att Teddy ändå skulle ut och köra bil ... det är iallafall vad jag inbillade mig hehe ... så jag kunde få skjuts till jobbet.
Hela förmiddagen gick i samma rasande takt som morgonen. Och det är inte förrän nu när det är lunchtid som jag lutar mig tillbaka och njuter av lite fika.
Jag hoppas eftermiddagen går liiiite lugnare, så man hinner andas. 😀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar