TACK

Det har strömmat in meddelanden lite här och där över de senaste dagarnas inlägg. Och ja, jag kan ju inte annat säga än "tack" ... och jag menar det. Tack för kommentarer, fina peppande ord, synpunkter som kanske inte alltid stämmer överens med mina. Men så är det ... vi kan inte tycka lika alltid ... hehe

Nu en liten historia ...
När jag var liten fanns det inte sociala medier, inga bloggar, Facebook, Instagram ... och allt vad det nu finns idag. Man tog istället fram sin dagbok när man behövde skriva av sig ... vare sig det hade hänt något roligt, eller man bara var lite ledsen och ur gängorna. Dagboken var för de allra flesta helig. Det var hemlisar utöver det vanliga ... och INGEN annan fick lov till att läsa. I mitt fall var det faktiskt inte så väldigt mycket hemligt som skrevs. Jag var väl lite som en öppen bok, de flesta visste det mesta om mig. Men som alla andra skrev jag naturligtvis också dagbok.
Numera har ju den här trenden bytt skepnad. Och man skriver ut precis ALLT på nätet ... för alla att läsa. Nej, jag är inget undantag. Jag skriver också ut det mesta ... på bloggen. Varför? Ja, jag har ju ingen dagbok längre. Men jag har fortfarande behov av att skriva av mig. Jag skulle ju kunna skriva av mig på ett papper och sen bara kasta. Men det här ... att skriva på bloggen, det känns så väldigt mycket trevligare än att bara rafsa ner lite på ett papper. 
Nej, jag fikar inte efter läsare, jag skriver det som händer, och det jag känner just då. Det finns en hel del som jag behåller för mig själv när jag pratar med folk ... och nej, det hamnar inte här heller.
Det är självfallet fritt fram att välja om man vill läsa eller inte. Men jag har däremot upptäckt att ju ledsnare ett blogginlägg är desto fler människor läser det. Ja, nu pratar jag förstås inte om de/er som känner mig eller på något sätt har någon kännedom om vem jag är. Men de okända, som googlar på vissa ämnen, ja ... det blir fler när något inträffar. Märkligt, för det har faktiskt aldrig varit min tanke.

Ibland blir jag arg. När jag går in i en diskussion med någon så kan jag bli riktigt förbaskad. Då tänker jag inte. Jag är precis som de allra flesta. Jag tänker inte ... och då kan det bli ett ilsket inlägg även då. Jag menar oftast vad jag skriver ... men utifrån MIN situation. Det jag känner och hur jag mår behöver inte nödvändigtvis vara rätt och riktigt för alla andra. Och när jag skriver ett sådant inlägg, betyder det inte att jag inte är tacksam för snälla ord eller åsikter. För det är jag. Det betyder mycket för mig att folk tar sig tid att kommentera och att många bryr och engagerar sig.

Jaaaa, det var väl lite vad jag tänker just nu.

Ha det nu så gott i stugorna. Må väl ... och sov gott folket. 😊