JAG ÅKER ...

... till kontoret idag. Till skillnad mot vad många kanske tycker, så tänker jag inte sluta arbeta. Gå hemma, vare sig man är arbetslös eller kanske sjukskriven, det är inget liv. Då kan jag lika gärna lägga mig under täcket och aldrig träffa en människa. Jag tänker inte låta min yrsel och dåliga balans förstöra mitt liv och min vardag. Då får jag väl gå och ramla då ... om det nu är så att jag är ensam.

Jag satt hemma och arbetade igår. Jag vågade inte riskera att falla, eftersom jag fortfarande kände mig lite ostadig. Men det är sååå himla tråkigt att sitta här hemma när jag inte känner mig speciellt sjuk. Snacka om att bli osocial. Och min yrsel och dåliga balans lär inte försvinna för att jag sitter hemma och jobbar. Tvärtom ... jag tror det blir värre om jag börjar stänga in mig.

Det är så lätt för andra att säga "stanna hemma", eller "jobba inte så mycket", eller "stressa inte". Alltså ... min arbetsdag är mellan 08 - 17. Det är den vanliga kontorstiden för en människa här i Sverige, som arbetar heltid. Och kan jag inte ens arbeta mina timmar utan att det blir för "mycket" ... vad har man då kvar?

Så idag blir det kontoret ... bussen dit, och bussen hem. Vad har jag att förlora? Inget annat än lite pinsamheter om jag börjar vingla hit och dit. Men det får jag väl bjuda på då.