Eftersom jag nu inte fick hjälp från varken VC eller akutmottagningen med mina balansproblem, fick jag vända mig till företaget och företagshälsovården.
Akutmottagningen tyckte inte det var akut och skickade mig till VC, medan VC tyckte jag borde söka hjälp på akuten. Och ville jag ha en akut tid på VC fick jag det ... om någon månad eller så. 😕
Oavsett om det skulle vara psykiskt eller fysiskt så är det ju så att jag behöver hjälp. Jag är inte sjuk, hade utan problem kunnat arbeta. Men jag kan ju inte GÅ ... för mig blir det något akut, när jag inte kan ta mig till och från jobbet. Så i Onsdags bara kraschade det i huvudet ... vilket mycket väl kan bero på all ångest och oro kring vad det är för fel på benen.
Jag hade verkligen försökt. Jag lånade till och med en rullator för lite extra stöd när balansen var som sämst. Men det hjälpte inte. I mitt huvud var det något som var alldeles fel och tokigt.
Mitt i stan ... mellan hemmet och jobbet ... blev jag sittande, helt förtvivlad. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Det hela slutade med att två söta kollegor kom till min undsättning och körde hem mig, medan chefen ordnade en tid till hälsovården.
Ja, något pinsamt var det ju förstås. Men utan mina fantastiska kollegor, hade jag väl suttit kvar där jag satt ... mitt ute i stan.
Idag skall jag äntligen få träffa en läkare. Och jag hoppas innerligt att de kan ta reda på vad som fattas mig och mina ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar