det var riktigt intressant faktiskt.
Jag trodde att jag samlade på mig alldeles för mycket. Det har ju till och
med blivit så att jag börjat rensa och kasta för att kunna få plats med
det som verkligen är aktuellt. Ja, som sagt ... jag trodde jag samlade på
mig för mycket. Men det var INGENTING mot vad dessa samlade på
sig. Alltså ... när man bara har en liten gång att gå på, får gå sidleds
upp till ovanvåningen och får krypa upp i sängen för att det finns så
mycket prylar ... hmmm, då har det gått för långt. :) Och ja, när det inte
längre får plats inomhus ... får man använda sig av trädgården.
Det kan inte vara lätt att ha den här sjukdomen, att känna det här tvånget
att samla på sig stuff. Det måste ju vara så att det tar över ens liv och förstör
för resten av familjen.
Usch, jag ryser bara jag tänker på det. :(
Usch ja jag lider med dessa som har den här sjukdomen att samla på sig så dom knappt kan komma fram i sitt eget hem. Hade en gammal kompis som hade så och efter sista gången jag var hem till henne så bestämde jag mig för att aldrig ha stökigt hemma :) Man mådde dåligt av att se hur det såg ut där. Sen dess så har det blivit åt andra hållet för mig istället att jag rensar ut hela tiden :) Inget ont som inte har något gott med sig :)
SvaraRaderaUsch, det kan inte vara lätt det där. Jag lider verkligen med de. :(
Radera