barn med när jag själv var ett.
Men även om tiderna förändras så innebär inte det att vi vuxna måste
förändra all vår syn på vad som är bra och dåligt.
När jag var barn så GICK man till kompisar, i bästa fall tog man telefonen
som var kopplad i hallen och ringde till sin kompis.
Idag springer femåringar med värsta telekomtekniken på fickan.
Vad hände?
Visst vill väl alla föräldrar kunna hålla koll på sina barn och kunna nå
de när de behöver. Och givetvis vill alla barn ha det andra barn har.
Men det är ett alldeles för stort ansvar för ett litet barn att bära.
Det är ingen som kan få mig att tro att ett förskolebarn eller ett barn
som börjar första klass behöver en mobiltelefon. Man behöver inte ha
kontakt med sina föräldrar när man är på dagis eller i skolan.
Och när man väl är hemma ... man kan kommunicera på helt andra
sätt än via mobilen eller datorn.
Idag är mina egna barn vuxna. Och ja, alla i familjen är värsta
mobilnördarna ... mig själv inräknat. :)
Men när de var små så var de UTE och lekte med kompisar. Och satt
de vid enstaka tillfällen vid datorn så var det äggklocka och timer
som gällde.
Och visst kan man inte jämför då och nu. Men snälla, låt barnen få
vara barn så länge som möjligt ... mobiltelefonen är INGET man handlar
i en leksaksaffär precis.
De kanske gnäller nu ... men de kommer garanterat att vara tacksamma
längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar