BARNEN BLIR LIDANDE

Förhållanden och äktenskap är inte lätt för någon. Man måste kämpa
nästan dagligen för att hålla gnistan vid liv. Men om det nu ändå inte
lyckas, så är det ingen som egentligen blir lidande av en separation,
ingen ... utom de små trollungarna, som inte bett om allt detta.
Det är så klart barnen jag pratar om. De stackarna har inget att säga
till om.

Det finns inga rätt eller fel vid separationer. Men en sak kan vi väl 
i alla fall vara överens om, barnen är det viktigast vi har. Så varför
utsätta dessa små oskyldiga liv för nya "mammor" och "pappor"
innan man ens vet hur det kommer att fungera? Varför är det
alltid barnen som skall flyttas runt med en kappsäck på ryggen?
Varför kan inte föräldrarna bära kappsäckar ... och faktiskt
träffa vem man vill när barnen är hos den andra föräldern?
Barnen blir ju helt förvirrade och vet till slut inte ens var de hör
hemma.

Jag var över 20 år när mina föräldrar separerade ... och jag hade
flyttat hemifrån. Men en sak var säkert, jag visste vem mina
föräldrar var och jag tog ingens sida. Det var så mycket lättare.
Visst är det så mycket enklare att separera om man inte kan leva
tillsamman. Men gör det då på ett snyggt sätt och låt barnen
slippa flacka runt än hit och än dit, slippa träffa en massa nya
familjemedlemmar, ha sin trygga bas. Det är det de blir trygga
och starka individer av.

Nu vet jag att inte alla håller med mig. Men om ni tänker efter,
kanske tänker tillbaka på er egen uppväxt, hur ni själv skulle
vilja bli behandlade när ni var barn ... då vet ni att det inte är
helt uppåt väggarna det jag säger.