Jag, Beatrice och Pernilla drog iväg med Alexander ut och käkade. När vi satt där och småpratade fick Alexander syn på en ambulans med tjutande sirener. Och genast började han prata om gammelmormor som hade kommit upp till himlen. Det ena ledde till det andra, och snart satt vi och pratade om Alexanders farfar och gammelfarfar, som också hade flugit upp till änglarna i himlen. Plötsligt blev han arg för att de lämnat oss ... speciellt gammelmormor, som han så väl kommer ihåg. Han tyckte de var väldigt dumma som hade lämnat oss och han skulle minsann skjuta de uppe i himlen. Utan förvarning puttade han bort mig från soffan där vi satt, sprang ut från restaurangen och "sköt" upp mot himlen.
Jag fick inte för mig att säga något ... jag stod bara där och gapade. Jag kan absolut relatera till ilskan man känner när någon närstående lämnar jordelivet ... alldeles för tidigt, som vi själv ofta tycker. Och lilla Alexander kände verkligen den där ilskan ikväll.
Nu tror ju inte jag att Alexander som fyraåring vet exakt vad allt detta innebär. Men att han kände smärta och frustration, det är jag helt övertygad om.
Det är klart att han också, som den lilla parvel han är, måste få utlopp för sina känslor ibland. Han var bara för söt där han stod och "sköt" upp i det blå. 💓
Och med detta säger jag godnatt. Jag hoppas ni haft en bra dag, och får sova gott.
Natti natti ......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar