Så det har tagit några dagar innan jag känt mig på G igen.
Idag satte arbetet igång igen efter några dagars uppehåll. Och nej, jag är inte ett dugg pigg trots lite julledighet. Jag var hur seg som helst idag, jag fick verkligen uppbringa alla krafter jag hade för att hålla samma höga tempo på kontoret, som jag brukar.
Men det gick. Med lite tankar och tillbakablickar på julafton och Alexanders tindrande ögon när han såg alla klapparna, gjorde att jag ändå kunde jobba på med ett stort smile. 😀
Och julafton ja. Det var en enda stor glädje ... som alltid. Och glädjen för mig var att ha alla mina barn och barnbarn runt mig. Det började redan på morgonen, då vi samlades för en gemensam frukost. Sen blev det ett besök hos bästa vännen. Bara för att avsluta hela dagen med mat, mat, jultomte, klappar, ännu mera mat ... med alla mina nära och kära.
En liten del av mig saknades. Barnens pappa fanns inte med, mina egna traditioner är borta sedan länge. Men vad gör det i det långa loppet? Jag mår bra, mina barn mår bra, jag har fantastiska barnbarn. Och det är minnen jag kommer att bära med mig. 😍
Jag hade blivit skiträdd för den tomten!!!Och min bästa julklapp var att ni tittade in Puss o Kram /Pia
SvaraRaderaDet var en självklarhet. Hade tänkt på det ett bra tag. Jag kanske är dålig på det där med besök. Men du finns hos mig varje dag ändå. :)
RaderaVem var tomten
SvaraRaderaAffes kompis ... och en mycket kär vän till oss alla numera. :)
Radera