Nja ... så har det inte varit för mig minsann. Så nu skall jag berätta om min Fredag kväll, som jag spenderade tillsammans med svärdottern.
Jag måste skriva av mig ... och jag vet att hon behöver ha något att göra, alltså ... läsa blogg. 😉
De allra flesta vet ju redan att jag skall bli farmor till tvillingar. Det blir första omgången för Teddy och Pernilla.
Att vara gravid kan vara hur mysigt som helst. Men ingen graviditet är den andra lik. Och har man en jobbig graviditet så kan det ställa till väldigt mycket oreda, innan de små liven gör sin entré.
I Pernillas fall har det varit allt annat än lätt. Hon har inte fått behålla varken mat eller vätska under de senaste dagarna. Piff och Puff (det får de heta tills vi vet om det blir flickor eller pojkar, hehe) har mått alldeles utmärkt. De har ätit, bråkat, sovit och hickat. Det har varit värre med deras mamma, som har blivit svagare och svagare.
Idag blev det så pass att jag uttryckligen sa till de att åka iväg. Det var antingen det eller att jag skulle ringa ambulansen. Jag blev riktigt orolig, när jag såg hur svag Pernilla plötsligt var.
Och tur var väl det, för det blev dropp ganska omgående när de landat på sjukhuset.
Ett par timmar senare avlöste jag Teddy. Och då såg jag direkt att hon mådde så mycket bättre av att ha fått en påse dropp. Men det var inte nog ... skulle det visa sig. Nej, hon behövde ytterligare dropp ... och ytterligare efter det.
Både jag och Pernilla var ganska trötta. Men vad gör man? Det var bättre att hon var på sjukhuset och fick den bästa vården.
Det skulle visa sig att de faktiskt ville behålla henne över natten. Visst, tråkigt för Pernilla, och snopet att behöva åka hem utan henne. Men samtidigt så skönt att hon fick hjälp och att hon nu har fått tillbaka en del av färgen och humöret. Och det kanske bästa av allt. Hon fick bekräftelse på att Piff och Puff mådde hur bra som helst, och hade bra och kraftiga hjärtljud. Tror även Pernilla andades ut lite där. 😃
Och ett riktigt gott råd till dig Pernilla. Bry dig inte om vad vi andra runt dig tycker och tänker. Du känner din kropp bäst. Lilla minsta oro ... ÅK IN. BÄTTRE EN GÅNG FÖR MYCKET ÄN EN GÅNG FÖR LITE.
Vi vill inte att du blir så sjuk igen. Du är alldeles för värdefull för det. 💓
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar