EN STUGA I SKOGEN

Just nu känner jag väldigt, väldigt starkt för att bara smyga ut, hitta en stuga någonstans, där jag kan få vara som jag är ... där jag inte behöver tänka på alla ord, var jag sätter fötterna, hur jag är. Jag tycker ju inte själv att jag är en elak människa, jag dömer aldrig någon, blir väldigt sällan sur, skakar ofta av mig om någon vräker ur sig något dumt. Ja, jag vänder i princip alltid andra kinden till ... för att slippa bråk och höga ljudvolymer.

Någonstans inom mig känner jag att nu måste det nog bli ett slut. Jag är för gammal för att hålla låda, bli utskälld och ha det där stöket man hade förr när man var ung och/eller hade små barn. Jag vill bara ha lugn och ro runt mig ... såvida inte mina små älskade barnbarn håller låda. Det är väl det jag orkar stå ut med. 😏

Nej, jag orkar inte med det. Jag håller mig undan, jag flyr ... tur jag har jobbet att åka till om dagarna, så jag slipper tassa på tårna och vara rädd att göra eller säga något tokigt.😞
Eller så får det helt enkelt bli en stuga i skogen!!!