Ja, då är man ett år närmare den stora dagen. Vilken dag? Jo dagen då jag kan titulera mig pensionär😁.
Jag känner mig ju inte så värst gammal, förutom när barnbarnen vill springa och jaga och leka pett och sådant som man själv gjorde för 100 år sedan, då märker jag att jag inte alls orkar så mycket som jag själv tror.
Härom dagen utbrast mitt äldsta barnbarn att jag minsann inte kunde bli så gammal som 59 år. Då var man ju jättegammal. Har fortfarande inte bestämt mig om jag skall tolka det som en komplimang eller inte 😀.
Även om man har sina krämpor här och där, så har jag ändå haft turen att få hålla mig någorlunda frisk. Och det är väl det som gör att jag tycker det skall bli härligt när den dagen kommer då jag faktiskt är pensionär och inte behöver söka jobb eller hålla på med något sådant. Det är då jag kan ta vara på mig själv, mina barn, respektive, och framförallt barnbarnen. Det är då vi kan hitta på en massa bus utan att jag behöver få dåligt samvete för att jag inte gjort något nyttigt framför datorn en dag.
Och jag behöver ju inte oroa mig för framtiden heller. Alexander har uttryckligen sagt att när den dagen kommer så skall han hjälpa farmor och se till att hon kommer iväg och kan göra sina ärenden. Då skall han passa upp på mig och köra mig dit jag vill hahaha. Visst var det väl gulligt tänkt av honom? 💓
Och ja, fina presenter blev det också. Min familj vet precis vad det är som får igång mig och vad jag tänder på hihi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar