Mellan varven står tiden helt stilla för mig. Varje dag är densamma, och det känns inte som att det händer så mycket nytt. Och sen tittar jag på barnbarnen och kommer på att "guuuu" vad tiden rusar iväg". 😀
Den sista tiden det här året har det hänt massor tycker jag ... Zebastian har fyllt 3 år, Adrian och Maximilian har hunnit bli ett helt år nu. Och mitt största barnbarn, Alexander, har blivit 7 år och började i första klass härom dagen.
Jag förstår faktiskt inte var tiden har tagit vägen. Jag kommer fortfarande ihåg när Alexander kom till världen, och nu är han plötsligt en förstaklassare. Likadant är det så klart med de andra tre. Kommer ihåg spänningen när de kom till denna värld. Och nu är det tre små barn med mycket energi och väldigt stor nyfikenhet.
När jag umgås med barnbarnen eller bara sitter och kikar på de, så känner jag att jag är världens lyckligaste människa, som fått förmånen att bli farmor till dessa helt underbara killar. Alla svårigheter försvinner liksom när man jämför med barnbarnen😀.
Det är väl det här som är meningen med livet. Familjen växer och blir större. Barnen flyger ut och skaffar egna barn. Och på något sätt sluts cirkeln.
Det är detta som verkligen är livets efterrätt.
Alexander 7 år
Zebastian 3 år
Maximilian 1 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar