SVÄLJ STOLTHETEN! (Del 1)

Okej, då var det dags för mig, Teddy, att göra entre här på min mors blogg. Jag kommer att skriva en gång i veckan, närmare bestämt på Fredagar. Vad jag kommer skriva är det bara jag som vet och ni andra får reda på det på Fredagar när det publiceras. 

Jag tänkte i alla fall börja med hur man löser problem?! Hur man skall ta hjälp av andra?! Och att familjen är till för att hjälpa. De flesta som är ensam vet hur svårt allt kan vara att få ihop. Men varför skall man göra det svårare för sig än vad det är? Varför inte välja det enklare spåret istället för att trampa vidare i vattnet? Jag höll på att sjunka. Men efter mycket ångest och funderingar så valde jag att hoppa i livbåten. 
Jag ångrar inte en sekund att jag nu gjort som jag gjort. Jag känner mig säkrare nu än vad jag gjort på det senaste halvåret. Och det känns riktigt skönt. 
Dem flesta vet att jag levt på existensminimum den senaste tiden. Istället för att fortsätta kämpa med dyra månadskostnader och låg månadsinkomst så valde jag att ta hjälp av min mor. 
Och nu när Dennis och Dessi inte bor där längre så fanns ju deras del ledig för uthyrning. Så jag slog till och jag kan ju inget annat än att säga att det är det absolut bästa faktiskt. Nu får jag verkligen chansen att bygga upp min något lite trassliga ekonomi och skaffa mig en liten buffert, alltid bra att ha. :) 
Hur länge skall jag kampera hos mamma då? Ingen aning, men det är bättre att bo här och lyckas reda ut mina ekonomiska problem än att det skall gå för långt. Utan att tveka kan jag lugnt erkänna, något som är det svåraste, att om jag inte valt att hoppa i livbåten nu så vete tusan om jag snart inte hade suttit på en parkbänk. 

Hmmm... Vad har du gjort med din lägenhet Teddy? Det är säkert många som tänker den frågan just nu, eller?! 
Jo, jag har …. Hmmm … Undrar om jag inte skall vänta med hur jag löst det med den. Jag tror nämligen att jag gör det, så får ni chans att försöka lista ut det själva. Så får vi se hur smarta ni är. hehe :)

Jag vill inte på något sätt försöka få medlidande för mina problem. Vill heller inte ta hjälp av andra för att lösa problemen, bor man själv skall man klara sig själv. Detta har jag levt på under ett halvår, jag har varit för stolt för att snacka. Jag garanterar att det finns fler som jag, fler stolta personer som lyfter upp huvudet och tänker att det löser sig. Men ärligt nu, har ni liknande situationer eller är på väg dit, ta hjälp av er närhet. Det är ärligt talat ingenting att skämmas över, tvärtom är det mycket bättre att göra det i tid. Jag håller nu på att landa hos mamma och jag känner mig redan, efter bara två veckor drygt, mycket säkrare i mig själv. Ingen mår bra av att försöka sig igenom en trasslig ekonomi och det är sällan någon lyckas med en sån sak själv. 

Nu får det räcka här! Jag kommer tillbaka om en vecka och då kommer jag att berätta om lösningar för att slippa onödiga hyror, elkostnader och dylikt. Mer säger jag inte, det får bli en lite spännande tanke om vad som komma skall. 

Ha det så bra och hoppas ni kommer att trivas med mig som gästbloggare här. Jag hoppas även att det jag skriver kommer kunna hjälpa andra att välja rätt väg i livet. 

VI HÖRS OM EN VECKA! Sköt om er alla goa och glada