mig krasslig.
Visst är det härligt att vara behövd ... det tror jag alla innerst inne
tycker även om man kanske inte säger det titt som tätt.
Jag kan ärligt säga att jag gillar att vara behövd. :)
När barnen var små kände man så klart alltid det. Barnen var nog
det som gjorde att jag alltid ville vara på plats, ville vara redo, ville
finnas där.
Nu när de är vuxna vet jag givetvis, innerst inne, att de till en viss
del fortfarande behöver mig. Men ändå inte på samma sätt. Och
naturligtvis skall det vara så, barnen uppfostras ju till egna
individer, som så småningom får egna familjer att ta hand om.
Vad händer då med ens eget ego att känna sig behövd? Ja i mitt fall
är det till en liten del fortfarande barnen som styr den biten. Jag vill
vara behövd för barnen. Men jag har märkt att det inte bara är det
som gäller längre. Det kan vara allt från mamma, barn, vänner som
behöver mig.
Men också när jag arbetar och får en hint om att jag faktiskt är
behövd på min arbetsplats. Det tycker jag känns riktigt skönt ... att
veta att det finns folk som gillar det jag gör, som behöver mig som
person och som en arbetskraft att räkna med.
Jag kan ju inte annat än att ställa upp då. :) :) :)
Poängen i det hela blir ... jag blir så boostad . Och det, mina vänner,
tror jag alla behöver ibland. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar