onsdag 27 november 2019

SNART ÅKER DET AV

Nu har jag haft bandaget ett tag, varit på handkirurgen och fått omslaget utbytt. Och nu väntar jag bara på att stygnen snart skall tas av.
Antibiotikan är avklarad.  Men fortfarande har jag så pass mycket smärta, att jag både får ta Alvedon och starkare smärtstillande medel.
Något orolig är jag allt ändå. Smärtan i lillfingret börjar ge med sig. Men nu har jag börjat få rejält ont i armen. Det är så pass att jag inte ens kan nudda vid armen utan att jag flämtar eller hoppar till.

Jag som behöver båda mina händer för att kunna arbeta, känner mig mer eller mindre handikappad. Visst går det, men det tar mycket längre tid än normalt att utföra något på datorn.
Det är tur i oturen att jag har en förstående chef och kan jobba hemifrån. Med tanke på smärtan och de starka medicinerna är det ganska skönt att kunna ta en paus och lägga sig ner en stund om det skulle behövas. 

På Fredag tas stygnen, och då skickas jag vidare till rehabiliteringen för att börja öva upp styrkan i handen.

Ja, det här visade sig bli en lång process. Efter ett par nya omläggningar,  så har bandaget minskat. Och det är ju skönt det. För i takt med att det läker har det börjar klia väldigt mycket. Och det gör det ju värre med en massa varm bandage om näven. 

söndag 17 november 2019

HANDEN KOM I KLÄM

Sitter och försöker komma på vad som egentligen hände.
Min lilla hund kom i slagsmål. Kanske inte direkt slagsmål, men han blev illa tilltufsad.Jag fick panik och glömde totalt bort hur man skulle få upp en hundkäke. Så jag gjorde det man INTE skall göra, och stoppade in handen i den andra hundens mun. Jo men visst. Det blev hundbett. Jag minns inte riktigt hur jag fick ut Milou från den andra hunden. Men långt om länge släpptes taget, Mulou sprang iväg och gömde sig, jag fick den andra hunden åt motsatt håll ... och först då märkte jag hur blodet sprutade från mitt finger. 

I all tumult hade jag först inte upptäckt att jag blivit biten. Hade all min fokus på att få loss Milou. Det var inte det allra lättaste. En stor hund, men jag glömde helt bort att vara rädd. Jag slet och drog ... Och använde varenda muskel i kroppen. Jag vet fortfarande inte om det var jag som lyckades få upp käken, eller om hon bara tappade greppet.

När jag ringt sonen och han kom, var det raka vägen till akuten, där de tvättade rent och lade ett förband.
Två dagar senare blev jag kallad till handkirurgen för en kontroll. Där bedömdes det att fingret måste öppnas upp och spolas. Så ja, jag blev inlagd ... Och här är jag fortfarande. 

Bedövning och spolning var inte så farligt. Då är det värre nu, eftersom de inte vet om spolningen har lyckats eller om det måste göras om. För varje gång bandaget öppnas och läkaren trycker på fingret, känns det som 1000 knivar i kroppen och att fingret går av.

Jag tröstar mig med att både jag och Milou ändå kom så lindrigt undan. Vi fick så klart uppsöka veterinär för Milou. Han fick såren omplåstrade och dräneringsrör instucket för att svullnaden skulle gå ner.

Vad jag har lärt mig av detta? Hmmm, aldrig stoppa in näven i en arg hunds mun. 😉

onsdag 6 november 2019

DÅLIG REPRIS

Jag har kommit in i något som bara kan kallas för en dålig repris. Ligger i sängen och försöker allt vad jag kan till att somna. Har inte någon större framgång kan jag säga. Jag bara vrider och vänder mig ... och tycker det är mest pina.
Det är ganska länge sedan jag kände något så här. Jag som håller igång ... och sen stupar i säng. Och mina snurrande tankar och funderingar över livets många törnar ... de bara växer och växer. Som sagt, det är ganska många år sedan jag gick igenom det sist. Och då minns jag att jag fram på småtimmarna äntligen fick någon timmes sömn  ... bara för att börja om på nytt igen nästa kväll.
Jag får ju hoppas på att denna dåliga repris inte håller i sig. Då vet jag inte vad jag gör. Kan ju inte gå ut och slå någon på käften. Även om det kanske skulle behövas. hihihi 

Jaha, vad hittar man på en sådan här natt då? Undrar om jag blir trött om jag sätter igång med lite städning. Det är ju så tråkigt att man slocknar av bara farten.

Jag hoppas i alla fall att ni andra lyckats med konststycket att få en god natts sömn, och vaknar utvilade i morgon bitti.

Sov gott alla