Då kan man väl säga att jag är igång igen. Jag trodde ju inte att det skulle gå vägen, vid min ålder. Men jo, jag har lyckats få ett nytt jobb ... efter 1 1/2 år.
Jag börjar med 3 veckors praktik. Och man kan väl kanske tycka att det är en liten nackdel för min del. Jag förstår helt klart att man vill ge mig praktik först, för att se så allt fungerar som det skall. Men de tre veckorna ger mig inte precis någon lön. Så det vill till att allt går som planerat, så att jag kan påbörja min anställning.
Det har varit ett rejält kämpande under den här tiden. Jag kan inte precis säga att jag blivit rik på det lilla bidraget man får som arbetslös. Men det har gått runt i alla fall. Och nu skall jag bara klara mig tills min lön börjar komma igång.
Det känns som det blir svårare och svårare att få jobb ju äldre man blir. Jag vet inte om det stämmer, eller om det bara är en känsla man får när man kämpar varje dag med att söka jobb. Men att det är tufft, det kan jag skriva under på. Att hela tiden få de där mailen där man får ett "tack men nej tack" ... ungefär. "Vi har gått vidare med andra sökanden". Jag har ju absolut varit aktuell för flera olika tjänster. Det har både varit första och andra intervjun. En av tjänsterna var jag superaktuell för och en mycket bra kandidat. Ända tills det kom till en liten detalj som gjorde att en annan kandidat stack ut. Ja vad säger man? Det blir för mycket, och just då var jag nära att ge upp och bara kände att "nej, nu vill jag inte längre, orkar inte söka fler jobb".
Men vilken tur att jag reste mig igen och tvingade mig själv till att fortsätta. Jag tror på mig själv. Jag har rest mig tidigare, fått nytt jobb och varit duktig på det jag gjort. Så det här kommer jag också att fixa 😀.
