varit på intervju för veckan innan var nog en av de lyckligaste
i mitt liv ... så långt jag nu kunde tänka just då.
När jag väl lagt på luren både skrattade jag och grät på samma
gång.
Exakt vad det innebar visste jag inte. Men bara tanken att jag skulle
få komma ut i arbete igen på en lite längre anställning, full tid ... inte
bara timmar eller halvtid, och på kontor som jag så länge saknat, var
rena drömmen. :)
Har man aldrig varit arbetslös är det nog ganska svårt att föreställa
sig den känslan som infinner sig i magen när man väl fått
det där jobbet. Det både bubblade, sved till, och bubblade igen. Och
jag kan lugnt säga att jag hade svårt att sitta still medan jag satt
där i bilen utanför affären och väntade på Dessi och Beatrice.
"Vet ni vad? Jag har fått ARBETE" var det första jag sa när jag fick
syn på de. Jag tror att hela parkeringen hörde mig. hahaha
Under de nästkommande två veckorna gick jag som i ett rus. Jag var
överlycklig över att ha fått jobb. Samtidigt nervös och orolig
eftersom jag inte fått något anställningsavtal än. Det skulle jag inte
skriva på förrän jag började arbeta, eftersom chefen inte skulle vara
på plats. Och då gick jag och funderade på om det hela hade varit
ett misstag. Tänk om hon skulle ringa upp igen och säga att det
hela var ett missförstånd. Tänk om jag faktiskt inte hade fått
ett arbete.
Ja, jag vet ... tramsiga tankar. Men det bara snurrade runt och runt
i skallen på mig.
Det var inte förrän jag väl satt på mitt nya arbete, med ett underskrivet
anställningspapper framför mig, som det så smått började sjunka
in. Jag var inte längre arbetslös. Jag hade äntligen hoppat över
ribban från arbetslös till anställd. :) :) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar