đŹ
Jag sitter hÀr och funderar pÄ livet och alla konstigheter som uppkommer genom Ären.
Det Àr nog inte sÄ mÄnga av er hÀr inne som vet det, men för nÄgra mÄnader sedan begravde jag min pappa.
Jag Ă€r, eller var vĂ€ldigt lik pappa. Jag hade mĂ„nga drag efter honom. Men nĂ„got som slĂ„r mig hĂ„rt idag Ă€r att jag Ă€r vĂ€ldigt lik pappa nĂ€r det gĂ€ller det medicinska. Visst vore det vĂ€l typiskt om jag skulle fĂ„ allt det onda efter pappa đ!?
Han hade ocksĂ„ diabetes. Men till skillnad frĂ„n mig sĂ„ tog han sprutor. Och jag fasar verkligen för den dagen dĂ„ sjukvĂ„rden kanske plötsligt kommer pĂ„ att jag nog mĂ„ste sluta med tabletterna och börja med sprutor istĂ€llet. AlltsĂ„ jag vill verkligen inte ta sprutor pĂ„ mig sjĂ€lv. Undrar om man kan Ă„ka till VC varje dag nĂ€r det Ă€r tid för en spruta?đ
Ăven synen Ă€r nĂ„got som försĂ€mrats ganska mycket pĂ„ mig den senaste tiden. Och dĂ„ funderar jag pĂ„ om jag ocksĂ„ kommer att tappa det helt.
Ja det finns massor med likheter. Inte kan man gÄ omkring och tÀnka i de banorna hela tiden. Men jag Àr ju i den Äldern nu nÀr allt kommer upp till ytan. KrÀmpor och annat blir mer vardagsmat Àn tidigare.
Jag var ju nĂ€stan aldrig sjuk nĂ€r jag var yngre. Och ibland saknar jag tiden som smĂ„barnsförĂ€lder nĂ€r allt gick som pĂ„ rĂ€ls, och jag höll igĂ„ng hela dagarna. DĂ„ fanns det minsann inte nĂ„gra sjukdomsbilder framför mina ögon. đ