livrädd för att jag skulle somna på kvällen ... bara för att aldrig
vakna upp mer. Och ännu värre blev det när min förstfödda kom
till världen. Tänk om jag inte vaknade mer och han fick ligga i
sängen och gråta förgäves ... och ingen skulle upptäcka det förrän
hans pappa kom hem efter arbetsdagens slut.
Men allt ändrades och känslan för döden blev mer ett faktum, alla
skall ju dit någon gång.
Ärligt talat börjar jag känna lite oro igen. Inte för egen del, inte att
jag själv skall råka ut för något. Men de senaste två åren tycker jag
att folk råkat ut för än det ena och än det andra. Tycker aldrig det
tar slut.
Det är allt från vänner till familjemedlemmar med olika slag av
besvär. Ja, jag gillar det inte alls. Och med tanke på att vi gått
igenom en hel del traumatiska händelser med familjen de senaste
två åren så vill jag att det skall vara lugnt en lång tid framöver.
Jag vill inte ha mer drama nu, jag vill inte ha fler sjukhusvistelser
eller dödsfall.
Japp, detta är min tankeverksamhet för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar