foten och fick en fraktur.
Jag är fortfarande helt oförstående hur det går ihop. Hon sitter hemma
hos Dennis och Dessi, reser sig upp och skall gå, och det bara säger
"pang" ... foten svullnar upp och hon kan inte gå.
Enligt Beatrice var det så uppenbart, hon kunde till och med höra hur
det smällde till i foten innan det plötsligt gav vika.
Snacka om otur.
Nu, en vecka senare och lite olika läkarbesök, fick vi äntligen reda på
vad som var fel med Beatrice fot.
Hon har ju som sagt inte kunnat stödja på foten på en hel vecka. Och
trots både akutläkare och vårdcentral konstaterades det inte förrän igår
när hon äntligen blev skickad till röntgen, att hon hade fått en spricka
framtill på foten. Från röntgen blev hon sen skickad till akuten, där de
kunde berätta för oss att frakturen faktiskt läker av sig själv ... så
småningom. :)
Jag förvånades lite över att vi inte blev skickade på röntgen för en vecka
sedan när det hände. Då fick vi ett val, sitta på röntgen i flera timmar
eftersom det var mycket folk där just då, eller medicinering. Jag tog ju
för givet att medicineringen var en bra lösning eftersom vi fick det som
alternativ.
Idag sa de att just fötterna är ett känsligt område, att det lätt blir
sprickor där eftersom fötter och tår ofta är väldigt torra.
Ja, nu vet jag ju det. Skulle det hända igen får jag väl vara mer
uppmärksam och tvinga till mig en röntgentid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar